Nedräkningen har börjat. Om ganska exakt fyra dygn skall vi borda planet. Men här är fantastiskt fint väder,   och har varit sedan påskafton, 25-30 grader på dagarna och 15-20 på nätterna. Dystrare väderrapporter får vi norrifrån?   

Efter senaste bloggen har livet flutit på. Tillsammans med Gunilla och Sven-Åke B spelade vi golf på de Zalze (G och jag skulle "spela in" inför nästa veckas sista damdag för denna säsongen. Efteråt var vi hembjudna till dem och fick då se deras nya hus. Jättefint! Och så blev det några rundor bridge.

Nästa dag var det tid för vår minisemester med Marita och Henrik. Vi körde till Simola, där vi bodde över två nätter.

Första kvällen blev det en sundowner på Siroccos övervåning med utsikt över den fina lagunen.

Det var jättemysigt. Även middagen åt vi där och eftersom vi var belåtna med allt blev det sushi där nästa kväll.

Innan dess spelade vi en golfrunda på Simola. Den är jättebackig och golfbil är ett måste.

Nästa dag fick vi lära känna en annan bana, Kingswood, som ligger i George. Efter det bar det hemåt igen. Precis innan vi körde därifrån fick Marita ett meddelande från sonen Nisse. Han befann sig då på Drottninggatan i Stockholm men allt var bra med honom. Tyvärr kunde alla inte säga det. Förfärligt att man kan göra så mot oskyldiga människor.

Som ni ser är vädret inte det bästa men helt skapligt att spela golf i. Våra fredagsgolfsvänner hade det mer besvärligt denna fredag. Det lär ha blåst 14 m/s på Strand, värre än någonsin tidigare!

Sista damtävlingen denna säsongen gick på de Zalze och Gunilla och jag lyckades kombinera ihop våra scorer i bästbollen så det slutade på en nionde plats och vi kunde bära hem varsitt presentkort på massage och varsin minibraai.

När vi summerar säsongen så är det endast på Pearl Valley vi missat prisplats. Inte så dumt?   

Snart var det dags för Marita och Henrik att åka tillbaka till Sverige men först avnjöt vi en helt fantastisk middag på Rust en Vrede. Precis så gott som alla beskrivit det.   

Påskafton var det knytkalas hos Lisa och Thomas. Allt som allt var vi 17 personer. Sven och jag bidrog med inlagd sill, matjesill (tack Marie och Andreas för det), lök och surgrädde. Dessutom skulle varje par dikta en visa på temat påsk och framföra den. Till detta kom den obligatoriska frågesporten. Ni förstår att det dröjde innan vi kommit hem.

I torsdags träffades grannarna hema hos Lynne och Willem på middag. Det är alltid lika trevligt och de är alla så rara.

Igår, lördag, var det tid för en vinrunda med Gette och Acke. De planerade och körde. Först besökte vi Thelema, sedan Oldenburg och lunchen åt vi på Glennelly, som sedan knappt ett halvår har öppnat restaurang. Ännu hade de inte fått alkoholrättigheter så vi fick köpa flaskor som om vi vinprovat dem. Vitt vin hade de bara chardonnay, en liten miss    med tanke på den för övrigt jättegoda maten.

Ja, då var det dags igen med lite ditten och datten om vad som händer i kolonin.

April har nu gjort sitt intåg och i morse fick Andreas mig att för en kort stund tappa hakan men sedan såg jag att han skickat MMS:et den 1 april. Han försökte inbilla oss att de skulle köpa en   , och en jättestor sådan (vilket var Svens kommentar till bilderna). 

Lite kulturella har vi varit:

På Somerset Wests teater, Playhouse, satte ett amatörsällskap upp Kalenderflickorna och eftersom Tania C, som hjälpte oss och Inger och Stefan med visumansökningar, hade en av de ledande rollerna gick vi dit tillsammans för att titta. Ja, titta för skämten har vi fortfarande svårt att förstå. Ett och annat snappar vi upp men många skratt i salongen ställde vi oss frågande till. Men det var ändå jätteroligt.

Kvällen efter bjöd ett av våra härliga grannpar, Anniche och Christoff, på middag. Som vanligt dröjde det till vid åttatiden innan förrätten serverades och huvudrätten, en jättebiff, var färdiggrillad vid halvtiotiden.

Nästa dag var vi bjudna till Mont Marie, en väldigt fint belägen restaurang precis utanför Stellenbosch. Det var Barbro och Jörgen som firade 135 år och bjöd på en excellent lunch. Dit åker vi fler gånger.

Jörgen har något att berätta.

Sven och Jessica missade den fina miljön men hade trevligt ändå.

Någon dags vila och sedan var det tid för cocktailparty hos...

...Nina och Anders i deras jättefina och jättestora hus på Erinvale. De höll på att aldrig bli av med oss!   

Vid detta laget hade Marita och Henrik kommit till paradiset och hunnit inkvartera sig i Bäcklunds lägenhet, så nästa dag spelade vi en runda på Strand och   

njöt av sushi på Blue Waters efteråt.

Veckan därpå spelade Sven golf på Erinvale på onsdagen och eftersom även Karl-Gustaf sysslade med det, beslöt Lena och jag oss för att bli bridgepartners och vi vann!   Tänka sig??

Sedan var det lugnt till söndag men då blev det ös!

Eva, Hasse och jag (och en hel mängd andra i svenskkolonin) for till Kapstaden och premiären på Priscilla, Queen of the Desert.

Först en liten lunch innan föreställningen.

Musikalen handlar om tre transvestiter som åker buss från Sydney till Alice. Storyn är kanske inte så djup men musiken, dansen och kostymerna är helt obeskrivliga. 

Det var bara leenden när återsamlades.

Sedan är det ju damtävlingarnas månad och vi har gjort bra ifrån oss ända tills Pearl Valley, tävlingen som vi blev tvåa på förra året. Men man får ju så mycket för anmälningsavgiften så alla känner sig som vinnare, även när vi inte placerar oss.

Eftersom jag nu för en gångs skull hade tagit med kameran får ni en bild av hur det ser ut när 128 damer väntar på middag. Tur att inte kameran har röstupptagning.

Efter fredagens wining and dining fortsatte vi på lördagen med att tillsammans med Marita och Henrik först åka på vinprovning till Ken Forrester. Där har de chenin blanc-viner i prisklass mellan R45 - R965 och vi provade alla fyra. Klart att det var skillnad men de flesta viner här är så goda så vi nöjde oss med ett för R100 och en Rousanne, som var något dyrare.

Som vanligt sitter vi och njuter i en underbar miljö.

Därefter körde vi till Paarl och vingården Fairview för att äta lunch.

Här studeras menyn mycket allvarligt och ingående och det resulterade i ...

... en supergod seared tuna för mig och...

...carpaccio för Marita och Sven och Henrik mumsade i sig en jättebiff.

Fairview är känd som "getstället" för de har en karakteristisk byggnad för sina getter.

Här står baggen och kallar på den lilla tösen i dörröppningen. Hon hade besök av en annan bagge så hon var totalt ointresserad!   

På onsdag bär det iväg på en minisemester med Marita och Henrik men vi hörs väl innan vår hemfärd.

Även om tiden går jättefort och vi har mycket att sysselsätta oss med här så längtar vi ändå alltid efter att få besök av våra käraste och så kom äntligen dagen...  

... och här packas bagaget in i KIA:n.

Innan lunchen var klar måste 

poolen användas.

Och genast efter lunch åkte vi ner till havet och vattnet är bara så skönt.

På lördagen besökte vi vingården Idiom, som hade en Italiensk festival. Det var första gången de arrangerade något så stort och lite inkörningssvårigheter fanns.

Dagen efter, söndag, skulle temperaturen vara lite lägre och det innebar att Marie och Andreas klättrade upp för Helderberget ända upp till toppen. Tredje gången för Andreas och andra för Marie.

Efteråt träffades vi på Chatters, våra grannars nyinköpta café, för lunch.

Dagen efter, måndag, körde de till Rhebookskloof där hela familjen var inbokad för ridning. De passade också på att prova vin och vi fick en lugn dag.

Våra barnbarn sponsrar två flickor via Imibala och en av dem besökte vi på hennes skola, som ligger i Gordon´s Bay. Hon var jätteblyg och vågade inte säga något på engelska, bara nicka ja eller nej, men Josefin fick en bamsekram när hon lämnade över en påse med Marabou mjölkchoklad och sedan följde flickorna med henne till klassrummet en stund.

 Se så söta de är!!

Medan de var borta passade Marie och Andreas på att prata med Imibalas chaufför. Han körde oss till skolan.

Nästa dag, onsdag, for vi till Kapstaden för att åka upp på Taffelberget. Roligt att besöka det igen. Förra gången var innan min höftoperation och då kunde jag inte vandra.

Här är tre fina tjejer med kaphalvön i bakgrunden.

Både djurliv och växtliv är oerhört stort där. Tyvärr missade jag bilder på Dassies, som ser ut som stora marsvin men är närmast släkt med elefanten.

Bild över Kapstaden

Bi  

och där linbanan kommer upp.

Och så ser det ut från bottenstationen.

Härifrån for vi österut ...

och åt lunch på Batavia, mysigt men maten var bara OK.

Restaurangen låg i de gamla malaykvarteren, Bo-Kap.

Ett stort kvarter där de flesta husen är jättefint målade i alla pastellfärger som tänkas kan.

Vi  ville också visa barnbarnen livet i en kåkstad och valde Kayamandi , Stellenbosch kåkstad, med ca 40000 invå-

nare.Här förevisar "borgmästaren" en grillad fårskalle och i bakgrunden skymtar ytterligare ett antal i en korg.

Detta är en tradition från apartheidtiden där vissa delar av djuret tillföll de färgade och svarta.

Höns och spädgrisar förs in och säljes i levande tillstånd för att sedan slaktas på plats och här ser vi en liten nasse som skall bli fläskstek senare på kvällen.

Byggnationen är synnerligen varierande och skiftar från ganska fina en- och tvåplans hus till rena ruckel som placeras

lite hur som helst.

I vår lokala tidning hade jag veckorna innan familjen kom läst en stor artikel om Somerset Wests scoutkår och där stod också ett telefonnummer, som jag ringde när jag fick veta att Andreas och flickorna var intresserade att besöka dem. De hade med sig sina scoutskjortor och på fredagkvällen åkte de dit och hade blivit så väl emottagna och var jättenöjda.

Andreas , Jossan och jag (Sven-Åke) passade också på att besöka bilmuseet utanför Franschoek , som är helt

unikt med 80 bilar i permanent utställning varav en del bytes ut var 3:e månad. Här finns allt från 1900-talets

början till modern tid.

Här ser ni några av utställningens Ferrari - modeller ,

som Jussan gärna ville att jag skulle köpa.Efter besöket sammanträffade vi med Babs, Marie och Linnea, som saknade intresse dessa fantastiska fartvidunder.

Istället njöt vi av vingården Lanzerac, där hela familjen återförenades till lunch innan färden gick tillbaka till Sverige.

Under veckan som gick har vi spelat charitygolf på Greenways, som Gunilla och Janne anordnar till förmån för deras fadderbarn.

I fredags skippade jag fredagsgolfen för då var det damtävling på Hermanus, en bana som jag verkligen gillar.

Gunilla B och jag hade anmält oss till en bästboll men sponsorn ville annorlunda så helt plötsligt var vi placerade med två andra men vi hade tur och fick spela med kompisar, Lill och Annika, och lyckades placera oss på 3je plats. Med varsin ny morgonrock och lite luktigott olja körde Gunilla och jag till ett hus i Hermanus, som G lånat av en bridgekompis. Skönt, speciellt för mig, att slippa köra för klockan hade hunnit bli 22 och resan tar mer än en timme.

Om bara någon påminner mig/oss om kameran kan det bli fler inlägg från kolonin innan vi ses i sommar. Vi landar den 28 april.

,

Nu längtar vi bara efter morgondagen. Då landar nämligen Marie, Andreas, Linnea och Josefin och vi får träffas i 9-10 dagar. 

Men innan dess tänkte jag berätta snabbt vad som hänt i kolonin sedan senaste bloggen. Tyvärr har (som vanligt) kameran fått vila.

Lynne, vår trevliga grannfru, fyllde 60 år och då bjöd hon in 22 damer på te kl. 10.15 en lördag förmiddag. Det blev jättetrevligt och intressant med alla dessa sydafrikanska tanterna, varav cirka hälften kom från vår estate.

Varje onsdagkväll spelar vi bridge på Greenways, 7-8 bord, och det har gått ganska bra för oss.

Varje tisdag och fredag fortsätter vi som vanligt med golfen men även söndagar har vi spelat med lite olika kompisar från kolonin. Min axel är långtifrån bra men blir inte heller sämre av golfen så jag kämpar på med hjälp av värktabletter. Tyvärr har mina resultat blivit sämre så handikappen har snabbt ökat från 21 till 25. Påpekas bör att hcpsystemet är helt annorlunda här i ZA.

Att sedan Sven också skadat axeln (på tennisen) är naturligtvis tråkigt men också lite skrattretande.   

Damdagarna i golf har startat. Förra veckan var det Somerset West, idag Boschenmeer (Paarls GK) och sedan följer nästan en i veckan framöver, Strand, Hermanus, Pearl Valley, Arabella och De Zalze.

Så är det lite fester på gång. En lördag hade Rosa bjudit in 40 personer till sitt fina hus och med en ännu finare trädgård.

I fredags var vi hos Anna-Karin och Tom för att titta på deras nybyggda hus. De är våra närmaste svenska grannar.

I lördags lyssnade vi på Andrew Young, saxofonisten, när han spelade Beatles på Oude Libertas

Det var allt för denna gången.

God fortsättning??? Det är ju snart februari. Mycket slött av mig men här kommer nu fortsättning på berättelsen om vårt liv i paradiset.

Som vanligt saknas bilder från många aktiviteter!    

T. ex. från julafton, som vi firade hos vännerna Samira och Björn, tillsammans med 13 andra. Totalt 17 svenskar i förskingringen. Knytkalas med alla tillbehör till ett svenskt julbord. Mums. Sedan blev det julklappslek - kasta tärning, få en sexa, ta en julklapp, fortsätta slå tärning, få en sexa, byta julklapp, osv. Kvällen avslutades med dans till julsånger.     

På juldagen åt vi lunch här tillsammans med Ulla, Kurt, deras dotter Cia och hennes familj. Jättemysigt och barnen gillade att kunna bada i poolen.

Sedan var det tid med nästa kalas.

Vännen Marita firade sina 60 år på en klubb, som de varit medlemmar i under många år.

Tillsammans med maken Peter hälsas vi välkomna till en fest med sång och skratt och ...

...dans igen. 

Året avslutades med baluns på Lord Charles, där närmare 30 st av oss svenskar beblandade oss med andra nationaliteter. Efter att ha tryckt i oss en jääättestor buffé, ja, så var det tid med dans igen. Glömde ta med kameran, tyvärr! Börjar snart bli oförlåtligt!

Första veckan i januari var mycket lugn. Sedan veckorna före jul är kolonin invaderad av semesterfirare så det är skönt att stanna hemma och då hinner jag ...

...lägga pussel.

Då brann det också överallt i bergen runt oss.

Från vår balkong (med ljusslingor) (det var nu du ringde, Torsten) såg vi röken, som spred sig över vattnet och himlen. På marken, plattorna och i poolen låg det sotflagor. Även inomhus märktes soten. Det tog flera dagar innan den var under kontroll.

Och hur går det nu med min nya skyddsling, undrar ni väl? Ja, fruktträdgården så klart. Kolla här:

 Överst är en blomma från granatäppleträdet (pomogranate) och på understa bilden blommar passionsfrukten (grenadilla).

De senaste veckorna har varit fyllda med olika aktiviteter. Här har startats en bridgesammankomst en gång i veckan. Dessutom spelar vi parvis då och då. 

Jag har fått förfrågan om min besvärliga axel och tyvärr är den fortfarande besvärlig men med värktabletter spelar jag de vanliga tisdags- och fredagstävlingarna och dessutom på söndagarna också.

I lördags var det tid för vinprovning nr.2 denna säsongen med Gette och Acke och vi började med ett besök på Morgenster, se nedan:

Nästa vingård var Waterkloof och så avslutade vi på restaurangen Idiom. Där hade de varit tvungna att ha stängt under tre dagar pga branden. Den hade varit mycket nära deras byggnader.

I måndags åkte fyra tjejer (gårdagens tanter) på en rolig utflykt till Hout Bay. Först lunch, sedan besökte vi en keramikfabrik (här fyndades det) och sista anhalt blev Stellenbosch och en strutsaffär. Jättekul.

I torsdags var det tid med nästa kalas, nu på en vingård, som heter Clos Malverne, där två par hade samlat ihop ett gäng, som de ville bjuda på god mat och gott vin. Det blev många glada skratt och en härlig eftermiddag.

Ja, det är inget fel på vårt liv i paradiset.

Nu hoppas jag att alla ni läsare av bloggen också mår bra och njuter av livet.

Lite om vad som hänt de senaste veckorna.

En återkommande händelse är Elgin Open Gardens och denna gången åkte vi med Lena och Karl-Gustaf, först till ett av de allra finaste s.k Cape Dutch hus jag har sett och med en fantastiskt fin trädgård med mängder av rosor.

Efter detta besök var vi inbokade till en visning av snittblomsproduktion och efter lite om och men och fram och tillbaka hittade vi slutligen samlingsplatsen och fick en guidad visning genom mängder av växthus

och kylförvaringsrum.

Här nere finns ofta något att fira och i mitten av maj firade vännerna Lasse och Kerstin att de bott tio år i sitt hus.

De gjorde de genom att bjuda in kolonin på lunch på vingården Longridge (som för övrigt vi har ätit lunch på idag).

Mycket vällagat och gott.

Tyvärr hade förkylningen Sven drabbats av på båten inte släppt utan han var, tvärtom, sämre och kunde inte vara med.

Förra sommaren blev Gunilla B och jag tvåa i en stor damtävling på Pearl Valley och vann två övernattningar för åtta personer, åtta greenfee och vouchers att äta för och då bjöd vi in, förutom våra "gubbar" våra spelkamrater, Eva F och Eva L med deras respektive.

Utsikt från balkongen på lodgen vi övernattade på.

Veckan därpå utnyttjade vi en jättefin present som vi fått av våra svenska grannar när de var här nere i februari.

Vi åkte till Tempel Wine och bjöd med Ulla och Kurt. TW ägs av ett par från Sverige. Hon är från Ängelholm och de heter Marie och Alf och deras vingård och B&B är så mysiga. Tyvärr glömdes kameran så det blir inga bilder därifrån och inte heller från Ceres med omgivningar, som vi besökte nästa dag.

Redan förra säsongen hade jag fått lov att lägga beslag på de två rabatterna (i vinkel) som finns på vår tomt och medan vi var i Sverige tömde Lynnes (grannfrun) trädgårdsmästare rabatterna på allt innehåll utom agapanthos och jag planerade en fruktträdgård där.

Lynne hjälpte mig att införskaffa ett citronträd, en vindruvsplanta, två passionsbuskar, ett granatäppleträd och ett cumqoutträd, som ger små apelsiner.

Till planteringshjälp fick jag låna Leonard, samme trädgårdsmästare som rev ner växtligheten.

Så här ser vackra agapanthos ut. De finns ännu i mycket begränsad upplaga i min trädgård men i mängder i Lynnes.

När allt var planterat hade vi en invigningsceremoni med våra grannar.

Från vänster Willem, Willie, Gail, Pauline, Teddy och Lynne.

Nu återstår bara att vattna och vattna och vattna. Just nu har vi en underbar värme och vattenrestriktioner. Endast vattenkanna. Det har bara regnat en dag sedan vi kom ner och under vintern detta året kom bara hälften av normal nederbörd.

Den 10 december ställde vi till med ett kalas för att fira (om man nu måste ha något att fira) att vi ännu inte fyllt 70 år. Vi hade bokat in oss på Helderberg Village och började med en 9-håls golftävling (frivilligt = 44 av 52 spelade). Banan ligger på området.

Här anländer Acke, Tor, Lars B och Rolf S. Som synes underbart väder.

På terrassen väntade tävlingsledningen på resultaten.

När alla hade kommit in började kalaset med bubbel på terrassen med utsikt över golfbanan och de fina husen på området.

Sedan var det middag med avbrott för frågesport, prisutdelning och sång.

Stefan är sångledare.

Sven drog historien, efter uppmaning, om lackskorna med bistånd av mig. Mycket uppskattat.

Efter desserten drog dansen igång och med bra dansmusik och ett stort dansgolv var det fullt ös till efter kl.12

Oj, så roligt alla hade. Det var på ömma fötter det stapplades hemåt.

Ulla och Kurt har hittat en trevlig restaurang, som de tog oss med till, Idiom.

En krånglig väg ditupp men väl där serverades vi mycket läcker mat. På africaans säger de också "lekker".

I veckan som gick fyllde vännen Thomas H år och då inbjöds vi till middag hemma hos dem.

Alltid trevligt med samvaro, både stort och smått.

Lynne har under vår bortavaro lyckats få fram fantastiska orkidéer.

Två av dem har jag samlat i en kruka och här kompletterar de Svens fina giraffer.

"Årets sista " har jag kallat bloggen så därför vill jag passa på att å mina och Svens vägnar skicka er en hälsning med önskan om

En riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR.

Hej igen alla bloggläsare. 

Sedan en vecka tillbaka är vi installerade i vårt paradis och nu kommer bilder och berättelser om vår fantastiska kryssning och alla utflykter i samband med denna.

Först hade vi en hel dag i Venedig och en förmiddag. Ovanligt kallt för årstiden men vi hade roligt ändå. 

Som synes kom dunjackorna väl till pass när damerna blickar ut från Suckarnas bro.

Vi tog Vaporettan bort till Guggenheimmuseet. Innan vi kom dit hade Thomas av misstag dränkts i kaffe när vi i all stillhet intog en liten lunch. Konstmuseet var lika fint som förra gången vi besökte det.

På kvällen lyssnade vi på en mysig konsert.

Nästa dag packade vi först. Det regnade.

Sedan åt vi lunch innan vi...

... tog en vattentaxi ut till skeppet. Tyvärr kunde vi inte borde direkt utan fick snällt vänta i köer på att komma in.

Här väntar bamseskeppet på att föra oss ut på "öppet hav".

Och det kändes mäktigt att i sakta mak glida ut ur Venedig.

Här är Dogernas hus och ingången mot Markusplatsen.

En dag till sjöss och sedan la vi till i Katakolon, Grekland, och tid för första utflykten. Vi hade valt Olympia.

Här ägde de första olympiska spelen rum. De tävlade i löpning, stående höjd och längd, brottning, boxning,diskus, spjut, mm. Endast män och inga fick ha kläder på sig. Här skulle inte förekomma något ojust! 

Här påbörjar Sven sin olympiska löprunda. Tyvärr ville han behålla kläderna på. Lite tråkigt, eller hur?   

Här nere i Somerset West finns nu en bok över platsen.

Sedan for vi till en grekisk taverna där det serverades jättegod mat och efter maten blev det uppträde.

Först ett par som dansade Zorbadans för oss och sedan kunde vi själva dansa med i en långdans.

Härifrån hade vi inte långt till nästa stopp, utflykt nr2.

Nästa dag la skeppet till i Heraklion, huvudstad på Kreta. Här for vi genom fina byar, upp och ner bland bergen. Vi stannade på en vingård och provsmakade. Inget vidare!   

Lunchen åt vi på en restaurang, efter att först ha vandrat genom en ganska liten stad. Ulla och Kurt som hade samma utflykt men hamnat i en annan buss höll oss sällskap då.

Avslutade med en promenad i Heraklion, inköp av sandaler och keps till Sven och en riktigt dålig och dyr cappuccino.

Bussen passerade förbi utgrävningen till Knossospalatset men vi stannade inte. Tyvärr ingen höjdare till utflykt.

På kvällen hade vi vår första (av totalt fyra) galakvällar ...  

... och de avslutades alltid med påkostade shower, balettflickor och någon pojke, akrobater, dans och musik.

Mer än flickorna i baletten som var lättklädda.   

Nu är det tid med några dagar till sjöss (totalt 14 dagar) men en av dagarna gled vi i en båtkortege genom Suezkanalen. 

Det tog ca ett halvt dygn.

Vädret var strålande och de dagar vi inte gjorde utflykter kunde vi roa oss ombord, sola, bada, spela bridge eller höra på olika föredrag. En av föredragshållarna var doktor från gamla Rhodesia och Sydafrika. En annan hade haft hand om den engelska kungliga familjens säkerhet och höll ett föredrag om Lady Di och alla konspirationsteorierna kring hennes död. Innan vi kom fram till en destination fick vi också möjlighet att lyssna på föredrag om dessa platser.

Det fanns många barnfamiljer med på resan och detta var en lekpool för de minsta. Bortom fanns två pooler för oss lite mer vuxna. En av dem kommer ni att se senare. 

Utflykt 3 till ...

... Masadaborgen som ligger i nuvarande Israel med utsikt över Döda Havet.

Fästningen är byggd av Herodes runt Kristi födelse och mycket lyxig med den tidens mått mätt.

Här skedde det sista judiska upproret mot romarna, som stormade fästningen år 74 AC

Då fanns ingen levande kvar. Alla hade begått självmord.

Sen lunch/tidig middag intogs på ett hotell vid Döda Havet och därefter fick vi bada i Döda Havet. En något obehaglig upplevelse: att vattnet inte släpper igenom dig. Just exakt då tog kamerans batterie slut. Hej och hå! 

Natten åkte vi bara tvärs över Aquabaviken till staden Aquaba i Jordanien. Vår fjärde utflykt och till den plats som jag hade högst förväntningar på = Petra.

Är man trött så går det bra att rida dit (efter bussresan) men bara till siqen, den jättesmala gången mellan klipporna, som leder in i Petra. Oj, så många kort vi har och så mycket det finns att berätta (även härifrån finns en bok i SW). 

Här börjar siqen, den trånga gången.

Första skymten av Skattkammaren när siqen tar slut.

En bild inifrån gången.

Och visst var just vi där. Vilket skulle bevisas!!

Efter denna utflykten började sju sammanhängande dagar till sjöss. Då fick vi ha mörkläggning på kvällar och nätter. Hu, varning för pirater!! Det var nu vi fick veta att speciella säkerhetsåtgärder vidtagits, mörkläggningen, speciella säkerhetspersoner ombord och att vi på något sätt var med i ett speciellt övervakningsprogram.

Nu var det tid att sjövägen passera ekvatorn igen. Och därmed skulle frivilliga döpas och de var många, bl.a vännen Thomas. Han och övriga startade med att kyssa en plastbläckfisk, bli insmorda i surt vin,mjölk, grädde, tomatsås,chokladpulver.

och sedan, plumsade de i bassängen, som blev helt grå, fick tömmas efteråt och fyllas på med nytt vatten.

Färden gick nu till "öarna".

Första stopp blev Port Viktoria på Seychellerna. Lena och Karl-Gustaf hade besökt ön för många år sedan och deras vänner hade bott där i ett år så vi fick en fint planerad utflykt ...

...efter att vi fångat upp vår trevliga chaufför, Erik. Hans bil klarade oss alla åtta. Först en utsiktsplats,

sedan Botaniska trädgården med, förutom fantastisk växlighet, också stora sköldpaddor och jättemånga, jättestora fladdermöss.

Hela kusten runt Seychellerna är en enda stor badstrand så ett långt dopp blev det efter maten, som var svår att få tag i eftersom det var söndag.

Några dagar till och vi kom till Mauritius. Där stannade vi två dagar och åkte på två olika utflykter. Nu hade Svens förkylning startat men första dagen var slö. Vi åkte en buss tvärs över den stora ön där huvudstaden Port Louis ligger och med en mindre båt ut till en ö som heter Ile aux Cerfs. Bara bad, solning,

ströva och en jättegod lunch.

Sjöborrar hindrade bad i djupare vatten.

Dagen därpå blev den stora prövningen.   

Sven hade beställt en vattenscoterutflykt. Vi skulle åka vattenscoter tre meter under havsytan med vatten upp till axlarna och en gemensam huv över oss där luften strömmade in.

Så såg det ut innan huven fälldes över oss. Detta är gänget som kom efter oss men Sven har köpt ett fotopaket över vår scoterfärd som han gärna visar.

Panik för mig när vi sänktes ner men det var bara att börja bita ihop men jag ljuger inte om jag säger att jag var så glad när jag kom upp till ytan igen. 

T.ex så här nöjd.

Sista utflykten var på ön Reunion. Sven var nu så förkyld att han blev kvar i kabinen medan jag åkte iväg med kameran i högsta hugg. Reunion är en ö som är ett departement i Frankrike. En mycket märkvärdig ö där det regnar 

jättemycket. Den består i huvudsak av ett berg med många olika toppar, flera över 2000 m höga.

På denna utflykten besökte vi en vulkan som fortfarande är aktiv. Senaste utbrottet var i september. Den heter Piton de la Fournaise.

Jag tog jättemånga bilder men det ödsliga och fascinerande syns tyvärr dåligt på bild. Det måste upplevas.

Här försöker jag få fram...

... hur vägarna vindlade upp och ner. Otroligt hur man kan köra buss i dessa kurvor. Jag hade inte velat köra bil där. Men vi hade en fantastiskt duktig chaufför. Heja honom, för vart vi än skulle inuti landet måste man upp- och nerför de olika topparna.

Avslutningsvis kommer här en bild från vår sista galakväll:

Tack och hej då, Sinfonia.