Hej, här har ni mig igen. 

Ber om ursäkt. Ni har fått vänta mer än en månad på bloggen men jag hoppas att "bättre sent än aldrig".

Hoppar över alla vanliga, men ändå jättetrevliga, golfrundor vi haft på fredagar och med goda vänner.

Däremot har vi tagit en paus från tisdagsgoilfen under sex veckor men spelar de återstående två.

Lördagen den 10/2 var ingen vanlig golfrunda. Då samlades hela Namibiagänget för golf på de Zalze och en härlig lunch efteråt på Lord Charles.

Här ser ni det trevliga gänget. Stort tack till värdparet Tove och Olav.

Jag har just nu försökt lägga in bilder från min mobil (men tyvärr funkade det inte) men måste i alla fall berätta om en fantastisk upplevelse. En lördagkväll i februari åkte ett större gäng upp till Paul Cluvers vingård i Elgin. Där finns en utomhusamfiteater och denna kväll spelade en oerhört duktig (femma i världen? Hur man nu kan mäta det?) saxofonist, Andrew Young och han tolkade Beatles på saxofonerna så bra att det lät nästan som om han sjöng texten. Det var så bra så när han kom till Helderberg Nature Reserve i lördags var vi ett gäng svenskar där också.

Då skulle han spela jazz, mm. Kanske inte riktigt så bra, inte så mycket jazz, mer filmmusik som jag inte kände igen men avslutningen var nog det pampigaste jag varit med om. Han började spela Amazing Grace. Efter en stund kommer bakifrån en säckpipeblåsare, helt uppklädd till skotte (han kanske tom var skotte) och faller in i låten och som om det inte räckte, så börjar en fantastisk duktig sångare att sjunga texten till. Snacka om ståpäls. Tänk att få sitta i denna sköna natur, se solen gå ner, tillsammans med goda vänner och lyssna på något sådant. Kunde jag beskriva mina känslor så ni förstod?

Den 24/2 kom årets höjdpunkt. Marie och flickorna kom på besök. Det var på håret att det blev inställt eftersom veckan innan graserade influensan i Spånga och Josefin anlände med feber. Men det hindrade inte henne från att direkt hoppa i poolen och där tillbringade de den mesta tiden.

Men även havet lockade så det blev några dopp även där.

Varje gång de är här besöker vi Sir Lawry´s Primary School för att betala skolavgifterna för Marian, vår städerskas dotter, som är jämngammal med Linnea, och nu en flicka till, som är jämngammal med Josefin.

På fredagen skulle flickorna åka på sin första safari. Det blev till en vingård, som heter Villiera, som har lite vilda djur men planerar att skaffa fler. 

Vår trevlige guide och chaufför underhöll oss i nästan trte timmar (kanske lite för mycket för töserna) men framförallt Linnea tyckte det var både roligt och intressant. Djuren vi fick se var; många eland, zebror, springbocks, en giraff, två leopardsköldpaddor, blue cranes, en stor häger och många små, örnar, mm.

Tyvärr blev det ett kort besök denna gång men det var härligt att ha dem här.

Den veckan blev det inte så mycket golf men en 18 hålsrunda med Marie fick jag spelat. Jag njuter alltid lika mycket av att få spela med mina döttrar och ser fram emot en runda till sommaren.

På tal om golf har vi, Sven och jag, deltagit i en matchturné här. Under Svens två matcher var han magsjuk, vilket var tur för mig. Han förlorade nämligen match nr.2 och det innebar att jag slapp möta honom utan kunde vinna över Olav och skall nu möta Kerstin W. i finalen på söndag. Kan man hoppas på "hållda tummar"???

Här kommer sista men inte minsta golfinformationen:

I söndagsmorse for vi tillsammans med tre andra par på en golfutflykt till George där vi övernattade.

Söndageftermiddag spelade vi på Oubaai.

Vi startade i skönt golfväder. Lägg märke till klädseln.

Men det blev mer och mer blåst och till slut kunde vi knappt stå stilla. Banan var helt fantastisk med en underbar utsikt och perfekta greener.

Dagen efter körde vi till Knysna för att spela på Pezula.

Gänget uppställt: Vellinge-Lasse, Sven, undertecknad, Svalövs-Lasse, Agneta S, Kerstin A, Lisa H och Thomas H

Vilken bana   Var Oubaai fantastisk, var denna det i kvadrat. Den var bara en upplevelse. Låg jättefint med utsikt över havet och Knysna. Var verkligen i perfekt skick.

Sven och Lasse på tee framför en av alla sköna vyer. Obligatorisk bil utan tvekan.

Efter ytterligare en god måltid på en mycket trevlig italiensk restaurang, La Locanda, lite sömn startade hemfärden med en omväg över Mossel Bays golfbana. Betydligt bättre skick än för två år sedan då de fått greenerna förstörda av saltvatten men bättre kommer den nog att bli, hoppas jag.

Återkommer snabbare med bloggen nästa gång. Denna gången var det bilderna som var svåra att hantera.