Sitter hemma i Skepparkroken efter en härlig eftermiddag och kväll med yngsta dottern och hennes sambo och skall försöka erinra mig vad som hänt den sista månaden i SA.

Vi har fått ett fadderbarn till, som heter Bianca och är lika gammal som Josefin. Skall bli roligt att följa hennes väg genom skolan och kanske längre. Just nu vet jag inte så mycket om henne. Det var rektorn på skolan som valde ut henne.

Några dagar efter vår resa till Drakensbergen reste kompisarna Ulla och Kurt tillbaka till Sverige, tre veckor innan vi åkte. Det blev en avskedslunch på Majeka House restaurang, Macaroon, i Stellenbosch. God mat i härlig miljö.

Nu sattes också seglet över matplatsen på poolsidan upp och tidigare har vi fått insatt "frameless" doors på pation. Båda sakerna var ett stort lyft för huset och dess invånare.

Ja, så hade vi bestämt oss för att ha en "sista natten med gänget"- fest den 20/4 och tack vare segel och nyinsatta dörrar kunde vi lätt få plats till 18 personer.

Under seglet syns Stefan och Peter i samspråk med kvällens värd.

Bakom Inger, Agnes, Stefan, Marita och Tom kan de nya dörrarna beskådas.

Vi hade en jättehärlig fest tillsammans. Veckan därpå reste många av deltagarna tillbaka till Sverige.

Under tiden hade Hans M:s yngste bror, Thomas med fru Helena landat i Kapstaden och på måndagen kom de hem till oss och tills att de åkte vidare på onsdagen hade vi hunnit avverka flertalet vingårdar.

Här syns en vinprovning på Vergelegen. Dessutom besökte vi Waterkloof, Uva Mira, Ernie Els och Clos Malverne.

Den 26/5 - 27/5 kom en av årets höjdpunkter. Jag hade tillsammans med en golfkompis, Gunilla B, vunnit en övernattning för två personer på Mount Nelson i Kapstaden. Det är utan tvekan Kapstadens bästa och mest kända hotell och det var jääääättefint.

Entrén.

Två smeknamn på hotellet är Mounty och the Pink Lady.

Kolla sedan sviten vi fick.

Sovrummet med dörr till ...

...loungen. Och utanför hade vi en egen täppa:

Och badrummet med dressingroom skall vi inte tala om.

Andreas, svärsonen, har en bok som heter "1000 saker man skall hinna med innan man dör" (eller något liknande). En av de 1000 sakerna är att inta High Tea på Mount Nelson så det bokade jag in oss på.

Och det var i sig själv en upplevelse.

Nästa önskemål från min sida var att gå ut och dansa i Kapstaden, "kasedans"!

Det finns inget som den serviceinriktade personalen på Mounty inte kan fixa, så på kvällen väntade en flott bil på

oss ...

.. 

... och körde oss till Pigalle.

 Först en drink i baren. Kolla, dansskorna sitter där de skall och den nyinköpta skjortan är hur snygg som helst.

och panelhönan väntar på at bli uppbjuden!

Vi hade en jättetrevlig kväll, fick svänga de lurviga innan det blev för trångt på golvet och dessutom serverades jättegod mat.

Övrig tid, både fredag och lördag, turistade vi i Kapstaden bl.a genom att åka Hop on, Hop off-bussarna.

Om vi har slutat att spela golf? Nej, då! Jag har hunnit spela två tävlingar, en på de Zalze där min boll knep sista prisplats, varsin golflektion som hann utnyttjas innan hemfärd och som ställt till med lite bekymmer nu när jag skall praktisera lärdomen. Den andra var på Arabella. Resultatet var väl inte så bra för någon av oss men det är ett privilegium att få spela på en så fin bana.

En annan dag åkte vi till Devonvale och spelade en runda där med Gette och Acke och söndagen innan hemfärden spelade vi med Lisa och Thomas på Pearl Valley, även det en av SA:s högst rankade banor. Den har använts på europatouren för några år sedan och är mycket svårscorad. Bunkrar och vatten överallt.

Vädret blev snabbt mycket bättre än vad klädseln berättar.

Ja, och nu är vi hemma i Sverige och Skepparkroken igen och vi anlände till ett fantastiskt vårväder. Fredagen när vi kom var inga träd utslagna och efter 5 dagar är i stort sett allt utslaget och här är så vackert.

Bloggen återkommer när vi gått i land i SA den 11/11. Ja ni läser rätt. Vi kommer nämligen att åka ett kryssningsfartyg tillbaka. Skall bli spännande att uppleva det också.

På återseende.