Även om tiden går jättefort och vi har mycket att sysselsätta oss med här så längtar vi ändå alltid efter att få besök av våra käraste och så kom äntligen dagen...  

... och här packas bagaget in i KIA:n.

Innan lunchen var klar måste 

poolen användas.

Och genast efter lunch åkte vi ner till havet och vattnet är bara så skönt.

På lördagen besökte vi vingården Idiom, som hade en Italiensk festival. Det var första gången de arrangerade något så stort och lite inkörningssvårigheter fanns.

Dagen efter, söndag, skulle temperaturen vara lite lägre och det innebar att Marie och Andreas klättrade upp för Helderberget ända upp till toppen. Tredje gången för Andreas och andra för Marie.

Efteråt träffades vi på Chatters, våra grannars nyinköpta café, för lunch.

Dagen efter, måndag, körde de till Rhebookskloof där hela familjen var inbokad för ridning. De passade också på att prova vin och vi fick en lugn dag.

Våra barnbarn sponsrar två flickor via Imibala och en av dem besökte vi på hennes skola, som ligger i Gordon´s Bay. Hon var jätteblyg och vågade inte säga något på engelska, bara nicka ja eller nej, men Josefin fick en bamsekram när hon lämnade över en påse med Marabou mjölkchoklad och sedan följde flickorna med henne till klassrummet en stund.

 Se så söta de är!!

Medan de var borta passade Marie och Andreas på att prata med Imibalas chaufför. Han körde oss till skolan.

Nästa dag, onsdag, for vi till Kapstaden för att åka upp på Taffelberget. Roligt att besöka det igen. Förra gången var innan min höftoperation och då kunde jag inte vandra.

Här är tre fina tjejer med kaphalvön i bakgrunden.

Både djurliv och växtliv är oerhört stort där. Tyvärr missade jag bilder på Dassies, som ser ut som stora marsvin men är närmast släkt med elefanten.

Bild över Kapstaden

Bi  

och där linbanan kommer upp.

Och så ser det ut från bottenstationen.

Härifrån for vi österut ...

och åt lunch på Batavia, mysigt men maten var bara OK.

Restaurangen låg i de gamla malaykvarteren, Bo-Kap.

Ett stort kvarter där de flesta husen är jättefint målade i alla pastellfärger som tänkas kan.

Vi  ville också visa barnbarnen livet i en kåkstad och valde Kayamandi , Stellenbosch kåkstad, med ca 40000 invå-

nare.Här förevisar "borgmästaren" en grillad fårskalle och i bakgrunden skymtar ytterligare ett antal i en korg.

Detta är en tradition från apartheidtiden där vissa delar av djuret tillföll de färgade och svarta.

Höns och spädgrisar förs in och säljes i levande tillstånd för att sedan slaktas på plats och här ser vi en liten nasse som skall bli fläskstek senare på kvällen.

Byggnationen är synnerligen varierande och skiftar från ganska fina en- och tvåplans hus till rena ruckel som placeras

lite hur som helst.

I vår lokala tidning hade jag veckorna innan familjen kom läst en stor artikel om Somerset Wests scoutkår och där stod också ett telefonnummer, som jag ringde när jag fick veta att Andreas och flickorna var intresserade att besöka dem. De hade med sig sina scoutskjortor och på fredagkvällen åkte de dit och hade blivit så väl emottagna och var jättenöjda.

Andreas , Jossan och jag (Sven-Åke) passade också på att besöka bilmuseet utanför Franschoek , som är helt

unikt med 80 bilar i permanent utställning varav en del bytes ut var 3:e månad. Här finns allt från 1900-talets

början till modern tid.

Här ser ni några av utställningens Ferrari - modeller ,

som Jussan gärna ville att jag skulle köpa.Efter besöket sammanträffade vi med Babs, Marie och Linnea, som saknade intresse dessa fantastiska fartvidunder.

Istället njöt vi av vingården Lanzerac, där hela familjen återförenades till lunch innan färden gick tillbaka till Sverige.

Under veckan som gick har vi spelat charitygolf på Greenways, som Gunilla och Janne anordnar till förmån för deras fadderbarn.

I fredags skippade jag fredagsgolfen för då var det damtävling på Hermanus, en bana som jag verkligen gillar.

Gunilla B och jag hade anmält oss till en bästboll men sponsorn ville annorlunda så helt plötsligt var vi placerade med två andra men vi hade tur och fick spela med kompisar, Lill och Annika, och lyckades placera oss på 3je plats. Med varsin ny morgonrock och lite luktigott olja körde Gunilla och jag till ett hus i Hermanus, som G lånat av en bridgekompis. Skönt, speciellt för mig, att slippa köra för klockan hade hunnit bli 22 och resan tar mer än en timme.

Om bara någon påminner mig/oss om kameran kan det bli fler inlägg från kolonin innan vi ses i sommar. Vi landar den 28 april.

,