Det är söndagmiddag och bloggdags. Sven och jag har nyligen kommit hem från en jättegod frukost på vingården Avontuur och är mätta och belåtna. Om en stund skall vi spela en golfrunda på Strand. För min del gäller det träning eftersomjag har börjat ta lektioner av en svensk tjej, som är pro på Devonvale och jag behöver träna det hon lärt mig. Nästa lektion är på torsdag.

Nu följer lite uppdatering av januari månad.

Nu har Sven fått sin luftkonditionering i sovrummet och jag måste falla till korset. Det är skönt när det är så här varma dagar. De senaste dagarna har temperaturen legat över 30 grader och ett utkylt sovrum (=20 grader) är skönt!

Vår tredje fest hade vi en onsdag i början av månaden och...

...och här skall förrätten intagas.

Från den 12 januari till och med den 20 har vårt hus målats. Det har blivit så fint men nu är det skönt att inte ha alla målarna springande runt huset. 

Som ni läst i tidigare bloggar har vi gått på en buggkurs och där fanns många andra dansvilliga svenskar och ett par, Marita och Peter, ordnade ett gäng som for upp i Hottentott-Holland till ett hotell som heter Houw Hoek Inn.

Där träffades vi på eftermiddagen, åt middag på kvällen, dansade, övernattade, åt frukost och for till en 9-håls golfbana, Theewaterskloof, nästa dag och spelade 18 hål. Ingen rast, ingen ro i kolonin.

Tre herrar i skuggan med kylt vin. Har vi det bra?

En bröllopsfest, som startade ute i denna fina omgivning. Brudklänningen lika söt som bruden.

Ett av våra två bord, fyllda med glada, blivande dansare.

Vilken fantastisk målning ovanför Elisabeth och Hasse.

En av kvällens många svängom. Det dansades jättemycket.

Och ändå orkade vi med 18 hål dagen efter:

 Livlig förberedelse. 

Veckan efter, dvs. förra veckan var knökafylld med aktiviteter. Golf med nyligen nerkomna Christina och Christer P. på Devonvale på måndagen.

På onsdagen hade Ulla och Kurt ordnat bord för 10 personer på Restaurang Equus, Cavalli. Verkligen en fantastisk lunchrestaurang som ständigt är fullbokad och det är helt förståeligt. De serverar också middag på kvällen men är då mer exclusiv.

Anna-Karin och Tom bjöd ett stort gäng på lunch på L´auberge på torsdagen men då skulle Sven spela golf på Pearl Valley med kompisar så jag fick gå dit ensam. Ja, så ensam var jag inte, snarare tillsammans med 35-40 personer.

Proteabuketter dekorerade bordet.

Som sagt, mer än 30 grader så vi kunde inte sitta ute men det var helt utmärkt inomhus också för alla utom de stackare som inte tillhörde detta gänget utan hade tänkt sig en måltid i lugn och ro. Oj,vad de bedrog sig. Detta gänget är aldrig tysta!

Igår, lördag, var det tid för en länge efterlängtad fest, Lisas och Stefans födelsedagsfest. De blev 135 år, 65 + 70, tillsammans och firade detta storartat med ett kalas för mer än 40 personer, kanske upp till 50 och det hemma hos Inger och Stefan. De har ett fantastiskt partyhus.

Först samlades vi alla och då överräcktes "presenter", sju Imibalabarn, som vi gäster hade lagt pengar till att sponsra och så blev det över till varsin fin bukett med rosor.

Här ser ni hur glada "grisarna" är över att fira sina födelsedagar gemensamt.

Här kom en fråga upp; Varför säger man födelsedagsgrisar? Det lär man inte göra i hela vårt avlånga land!

Någon som vet och kan hjälpa oss okunniga?

Sedan blev det naturligtvis dans utmed poolen till levande musik och med Somerset Wests strålande ljus i bakgrunden. Här kompade Stefan orkestern, som spelade  Mr. Tambourine Man med en (gissa!) tamburin.

Slut för denna gången och i morgon kommer Kajsa och Ingemar H. hit och då är ett intensivt program inbokat för dem. Hej och hå! 

Nu duggar rapporterna tätt, eller hur?

Vi har naturligtvis spelat bridge några gånger. Vad annat är att vänta när Ulla och Kurt är här?

Men vi har också tillsammans besökt Christmas Carols med Richard Cook på Oude Libertas i Stellenbosch.

Då måste vi ju ha lite att äta innan och det finns inte så många kök öppna vid 5-tiden så vi hamnade på

 Mooisberg (jordgubbsstället med alla statyerna) tillsammans med Marita, Peter, Kerstin och Rolf. Kanske inte det bästa vi ätit i Sydafrika men en upplevelse rikare.

Och golfen; förrutom fredagsgolf och varannan tisdagsgolf har vi spelat på Stellenbosch GC med Olav och Lolou och på Kuilsrivier GC med Lolou och Tommy.

Helt enligt traditionen var vi bjudna till Gette och Acke på julafton. Där var det knytkalas och vi bidrog med matjesill (så var den slut), Jansson (så var ansjovisen borta) och gravad lax med gravlaxsås. Det blev mycket annan sill också som nyanlända vänner haft med sig.

Enligt tradition är vi renar och inte tomtar.

Och helt enligt traditionen kom den härliga dixielandorkestern och spelade för oss och vi dansade på plattorna utanför entren. Helt makalöst.

I lördags hade vi ytterligare ett kalas för 8 av våra vänner och som vanligt är alla glada och pratsamma och vi hade en jättefin kväll tillsammans. Denna gång fungerade grinden till belåtenhet så alla kunde lyckligt och väl ta sig ut och hem.

Våra nya grannar, Pauline och Teddy, bjöd in oss på en drink i måndags tillsammans med andra grannar. Där satt vi och pratade några timmar för en drink är inte bara en drink utan massvis av småtilltugg också.

Igår var det dags för årets sista dag, som vi inledde med en golftävling på Strand i MYCKET hård blåst. Vi hade blivit ombedda av kompisar att fylla upp till två fyrbollar och i den blåsten var jag nöjd med att ha skrapat ihop 29 p medan Sven med samma antal poäng var så missnöjd. Här finns olika krav.

På kvällen var vi fem par som samlades på Erinvale Hotell för en jättefin avslutning på det gamla året och en rutsch in i det nya.

Här vill vi, Sven och jag, önska alla bloggläsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR.

Hela innergården var uppdukad, verkligen fint, och vi satt ute hela kvällen helt barärmade. Herrarna la ganska omedelbart av sig kavajerna.

På två långbord var sedan förrätterna uppdukade coh det fanns jättemycket att välja mellan. Sedan väntade buffen med huvudrätterna och även där kunde vi välja på fisk (kingclip), kyckling, lammgryta och/eller oxfilé med ris eller potatisgratäng. Slutligen fanns en efterrättsbuffé uppdukad som varken Kai eller Lasse hade dissat.

Fantastiskt gott och en mycket bra personal.

Efteråt dansades det. Det var inte många danser det var folk vid vårt bord. Men så var det ju också Shiraz som spelade.

Minglande mellan alla gästerna gled en påfågel med tre ungar omkring för att avslutningsvis sitta uppe på taknocken och betrakta alla glada deltagare.