Nedräkningen har börjat. Om ganska exakt fyra dygn skall vi borda planet. Men här är fantastiskt fint väder,   och har varit sedan påskafton, 25-30 grader på dagarna och 15-20 på nätterna. Dystrare väderrapporter får vi norrifrån?   

Efter senaste bloggen har livet flutit på. Tillsammans med Gunilla och Sven-Åke B spelade vi golf på de Zalze (G och jag skulle "spela in" inför nästa veckas sista damdag för denna säsongen. Efteråt var vi hembjudna till dem och fick då se deras nya hus. Jättefint! Och så blev det några rundor bridge.

Nästa dag var det tid för vår minisemester med Marita och Henrik. Vi körde till Simola, där vi bodde över två nätter.

Första kvällen blev det en sundowner på Siroccos övervåning med utsikt över den fina lagunen.

Det var jättemysigt. Även middagen åt vi där och eftersom vi var belåtna med allt blev det sushi där nästa kväll.

Innan dess spelade vi en golfrunda på Simola. Den är jättebackig och golfbil är ett måste.

Nästa dag fick vi lära känna en annan bana, Kingswood, som ligger i George. Efter det bar det hemåt igen. Precis innan vi körde därifrån fick Marita ett meddelande från sonen Nisse. Han befann sig då på Drottninggatan i Stockholm men allt var bra med honom. Tyvärr kunde alla inte säga det. Förfärligt att man kan göra så mot oskyldiga människor.

Som ni ser är vädret inte det bästa men helt skapligt att spela golf i. Våra fredagsgolfsvänner hade det mer besvärligt denna fredag. Det lär ha blåst 14 m/s på Strand, värre än någonsin tidigare!

Sista damtävlingen denna säsongen gick på de Zalze och Gunilla och jag lyckades kombinera ihop våra scorer i bästbollen så det slutade på en nionde plats och vi kunde bära hem varsitt presentkort på massage och varsin minibraai.

När vi summerar säsongen så är det endast på Pearl Valley vi missat prisplats. Inte så dumt?   

Snart var det dags för Marita och Henrik att åka tillbaka till Sverige men först avnjöt vi en helt fantastisk middag på Rust en Vrede. Precis så gott som alla beskrivit det.   

Påskafton var det knytkalas hos Lisa och Thomas. Allt som allt var vi 17 personer. Sven och jag bidrog med inlagd sill, matjesill (tack Marie och Andreas för det), lök och surgrädde. Dessutom skulle varje par dikta en visa på temat påsk och framföra den. Till detta kom den obligatoriska frågesporten. Ni förstår att det dröjde innan vi kommit hem.

I torsdags träffades grannarna hema hos Lynne och Willem på middag. Det är alltid lika trevligt och de är alla så rara.

Igår, lördag, var det tid för en vinrunda med Gette och Acke. De planerade och körde. Först besökte vi Thelema, sedan Oldenburg och lunchen åt vi på Glennelly, som sedan knappt ett halvår har öppnat restaurang. Ännu hade de inte fått alkoholrättigheter så vi fick köpa flaskor som om vi vinprovat dem. Vitt vin hade de bara chardonnay, en liten miss    med tanke på den för övrigt jättegoda maten.

Ja, då var det dags igen med lite ditten och datten om vad som händer i kolonin.

April har nu gjort sitt intåg och i morse fick Andreas mig att för en kort stund tappa hakan men sedan såg jag att han skickat MMS:et den 1 april. Han försökte inbilla oss att de skulle köpa en   , och en jättestor sådan (vilket var Svens kommentar till bilderna). 

Lite kulturella har vi varit:

På Somerset Wests teater, Playhouse, satte ett amatörsällskap upp Kalenderflickorna och eftersom Tania C, som hjälpte oss och Inger och Stefan med visumansökningar, hade en av de ledande rollerna gick vi dit tillsammans för att titta. Ja, titta för skämten har vi fortfarande svårt att förstå. Ett och annat snappar vi upp men många skratt i salongen ställde vi oss frågande till. Men det var ändå jätteroligt.

Kvällen efter bjöd ett av våra härliga grannpar, Anniche och Christoff, på middag. Som vanligt dröjde det till vid åttatiden innan förrätten serverades och huvudrätten, en jättebiff, var färdiggrillad vid halvtiotiden.

Nästa dag var vi bjudna till Mont Marie, en väldigt fint belägen restaurang precis utanför Stellenbosch. Det var Barbro och Jörgen som firade 135 år och bjöd på en excellent lunch. Dit åker vi fler gånger.

Jörgen har något att berätta.

Sven och Jessica missade den fina miljön men hade trevligt ändå.

Någon dags vila och sedan var det tid för cocktailparty hos...

...Nina och Anders i deras jättefina och jättestora hus på Erinvale. De höll på att aldrig bli av med oss!   

Vid detta laget hade Marita och Henrik kommit till paradiset och hunnit inkvartera sig i Bäcklunds lägenhet, så nästa dag spelade vi en runda på Strand och   

njöt av sushi på Blue Waters efteråt.

Veckan därpå spelade Sven golf på Erinvale på onsdagen och eftersom även Karl-Gustaf sysslade med det, beslöt Lena och jag oss för att bli bridgepartners och vi vann!   Tänka sig??

Sedan var det lugnt till söndag men då blev det ös!

Eva, Hasse och jag (och en hel mängd andra i svenskkolonin) for till Kapstaden och premiären på Priscilla, Queen of the Desert.

Först en liten lunch innan föreställningen.

Musikalen handlar om tre transvestiter som åker buss från Sydney till Alice. Storyn är kanske inte så djup men musiken, dansen och kostymerna är helt obeskrivliga. 

Det var bara leenden när återsamlades.

Sedan är det ju damtävlingarnas månad och vi har gjort bra ifrån oss ända tills Pearl Valley, tävlingen som vi blev tvåa på förra året. Men man får ju så mycket för anmälningsavgiften så alla känner sig som vinnare, även när vi inte placerar oss.

Eftersom jag nu för en gångs skull hade tagit med kameran får ni en bild av hur det ser ut när 128 damer väntar på middag. Tur att inte kameran har röstupptagning.

Efter fredagens wining and dining fortsatte vi på lördagen med att tillsammans med Marita och Henrik först åka på vinprovning till Ken Forrester. Där har de chenin blanc-viner i prisklass mellan R45 - R965 och vi provade alla fyra. Klart att det var skillnad men de flesta viner här är så goda så vi nöjde oss med ett för R100 och en Rousanne, som var något dyrare.

Som vanligt sitter vi och njuter i en underbar miljö.

Därefter körde vi till Paarl och vingården Fairview för att äta lunch.

Här studeras menyn mycket allvarligt och ingående och det resulterade i ...

... en supergod seared tuna för mig och...

...carpaccio för Marita och Sven och Henrik mumsade i sig en jättebiff.

Fairview är känd som "getstället" för de har en karakteristisk byggnad för sina getter.

Här står baggen och kallar på den lilla tösen i dörröppningen. Hon hade besök av en annan bagge så hon var totalt ointresserad!   

På onsdag bär det iväg på en minisemester med Marita och Henrik men vi hörs väl innan vår hemfärd.