Hej alla ni som väntat på ny blogg.

I onsdags när jag ringde Telcom, SA:s svar på Telia, för att stänga av telefon och nät från nästa fredag. Då stängde soporna där av nätet direkt! Gissa om jag såg ut så här   ??

Nu sitter jag hos grannen och skriver några rader men kommer att göra bloggen klar när vi kommit hem och fått igång nätet där.

I övermorgon bär det av till Sverige och vi skall landa på fredag vid middagstid.

Även om det skall bli jätteroligt att komma hem igen så (för att citera en kompis här) längtar man tillbaka innan man hunnit packa.

Ses snart.

Ja, ja det där med att hålla tummarna gjorde ni inte så bra!!  

Den förlorade finalmatchen finns att följa hål för hål på sydafrikabloggen. I korthet så blev resultatet 0-0 men jag förlorade för att Kerstin vunnit det senaste hålet. Det är bara att konstatera att jag är ingen matchspelare.

Torsdagen därpå hade vi en jättefin dag med Ulla och Kurt då vi kvitterade ut vår födelsedagspresent bestående av golfspel på Westlake och efterföljande middag på Steffanie´s. Än en gång; Stort tack för denna härliga dag.

Veckorna har gått och det har varit mycket aktiviteter, bl.a har vi varit bjudna till närmsta grannarna, Anniche och Christoff och grannarna snett över, som bor och arbetar i Joburg, Mercia och André. Roligt att lära känna sydafrikaner också. Våra nyfunna vänner, Agneta och Lars från Skanör och tidigare Vellinge, bjöd ut gänget från golfsemestern på lunch på Chelsea House. Tänk er; sitta i en fin miljö med härliga vänner och käka lunch. Kan det bli bättre? Jo, om man kommer ihåg kameran!  

Sista fredagsgolfen var på skärtorsdag. Förutom den vanliga avslutningen fick vi möjlighet att gratulera "vår" Jessica och hennes blivande man inför det stundande bröllopet på påskafton.

Och på påskafton var vi fem från det svenska golfgänget som fick uppleva ett sydafrikanskt bröllop.

Visst är de fina!

Långfredag samlades många av våra svenska kompisar hemma hos Inger och Stefan där vi hade knytkalas.

Kolla hur en sydafrikansk-svensk påskmåltid kan se ut:

Och vi lät oss väl smaka:

Som vanligt hemma hos Inger och Stefan blev det lekar mellan varven.

Och här kan ni se det vinnande laget. Kolla hur glad Acke ser ut!!   

Dagen efter, samlades ett annat gäng hemma hos Lena och Karl-Gustaf och även där var det knytkalas och påskmat. Att sill kan smaka så GOTT!

Påskdagens morgon reste sedan Ulla, Kurt, Sven och jag på "semester" till Drakensberg. Vi flög till Durban där vi hyrde en bil vars växellåda Sven fick slita med i alla uppförsbackarna.

Eftersom vi nu befann oss i Zululand, passade vi på att besöka en zuluby redan första dagen.

Här dansar de för oss.

Syns det vem som är Sven??  

Området vi besökte heter Valley of Thousand Hills och är jättevackert.

Dagen därpå var resmålet Champagne Castle men på vägen dit hann vi göra några avstickare, bl.a till ett vattenfall, som är lika högt som Viktoriafallet:

...och en avstickare för att leta upp "Memory of the capture of Winston Churchill" som vi efter idogt letande fram och tillbaka på dåliga vägar, bara för att konstatera att vi inte hittade det.

 Utsikten från vårt rumsfönster upp mot Champagne Castle, den näst högsta toppen i SA, 3377m.

Dagen därpå spelade vi på Champagne Castle golfbana och det var nog den vackraste bana jag spelat på.

Utsikt från klubbhuset över golfbanan med Champagne Castle i bakgrunden.

Dagen efter hade vi planerat en utflykt upp i bergen och till ett reservat men då regnade det (skurar) hela dagen och gissa vad vi sysselsatte oss med då...

Yes! Bridge. Vi hade redan första kvällen fått ett bord med fyra stolar ställt i en hörna av en av loungerna. Tala om service!

Sent på eftermiddagen hade vi förmånen att få lyssna på en världsbeerömd pojkkör, Drakensberg Boy´s Choir.

Nu finns en CD med julsånger här och den går bra att lyssna till även när det inte är jul.   

I väntan på insläpp. Paraplyerna tillhandahöll hotellet, två på varje rum!

Nu gick turen tillbaka till Durban, via Pietermarizburg (en smutsig, tråkig stad enligt vårt omdöme).

Vårt nya hotell låg ca 10 km norr om Durban i en fashionabel förstad, Umhlanga.

Nästa dag ägnades åt Durban, först det marina museet (borde vi avsatt en dag till), sedan en rundtur med buss och sist åkte vi upp med hissen, som går upp till toppen på den nybyggda (fotbollsVM 2010) stadium.

Ingången till hissen.

Utsikt över Durban från toppen av arenan, 106 m över havet.

Nu har vi kommit till sista dagen av vår semester och då skulle vi besöka Shakaland. King Shaka var en berömd zuluhövding och krigare och det har gått en serie på TV om honom. Då byggdes det upp flera byar och en av dessa är sparad och den kan man besöka varje dag för att se hur zuluerna levde och titta på dansuppvisning, marknad mm.

Det var ca 13 mil att köra men vi hade misstagit oss och trodde att det bara var 5 mil. När detta upptäcktes var det ju lika bra att fortsätta så det gjorde vi. Långt in i bushen och grusvägen slutade ...

... i en stängd grind!!! Med hänglås!!!

Vi, som hade spekulerat i om vi skulle vara de enda besökarna, blev stoppade eftersom 9 bussar + x antal personbilar tog all plats.

OK, efter lite förhandlande blev vi insläppta om vi lovade att inte äta, dricka eller titta på danserna. Det var FULLT. Vi fick stanna 20 minuter och på den tiden hann vi ta lite foto:

Söt zuluflicka visar upp sig.

Mindre söt zuluhövding poserar för kameran.

Ja, ja, man kan ha trevligt när man sitter i bilen också!

Kl. 22 när vi landat stod Marita på parad och transporterade hem oss och kvällen efter var vi ditbjudna på en härlig måltid. 

Återstår nu ca tre veckor tills hemfärd så kanske hinner jag med en blogg till.

Vi skall ju utnyttja två golfvinster, lunch på Ernie Els och övernatning på Mount Nelson i Kapstaden.

Hörs och syns.