Som jag skrev att det skulle bli i förra bloggen har det varit fullt ös här.

Förra torsdagen åkte vi med Samira (+7 till)till Kayamandi, en kåkstad i Stellenbosch. Där mötte oss Madiba, som var liknande en borgmästare där. Han hade kommit dit när svart arbetskraft behövdes i området, männen fick bo i hostels, många i varje rum och de fick inte ha besök av familjen. I mitten av 80-talet blev besök tillåtna och då började de första plåthusen byggas för att skapa privacy.

Kayamandi är en stad i staden med ca 40 000 invånare. Här finns det mesta du behöver men med annorlunda outfit.

  Detta är puben. Två av a-lagarna dricker öl som matronan till höger tillverkar i avskurna plastbehållare som står utanför och jäser.

  Här kom en kycklingleverans. Fåglarna lever så det är så färskt du kan önska dig. Leveransen är till en "butik" på gatan.

  På torsdagarna står denna kvinna och grillar fårskallar. Först rengör hon dem sedan braiias de tills de blir kolsvarta och kinderna lär vara en läckerhet.

  Tyvärr medgav inte tiden en hårklippning annars ser väl denna salongen lite lockande ut?  

Sedan traskade vi (det var 30 grader i skuggan) upp till ett dagis som rymde två avdelningar med ca 40 barn i varje. Oerhört varmt inne under plåttaken.

I en av avdelningarna jobbade "mama", Madibas fru och några volontärer från Holland som bodde hemma hos dem. Innan besöket var slut fick vi också se Madibas hus. Han byggde till eftersom de behövde mer plats till volontärerna.

Samma kväll hade Marita och Peter invigning av sitt nya hus. Mycket trevligt.

Vi var väl ca 20 personer som bjöds på mat och dryck och som vanligt trevlig samvaro.

Nästa dag var det åter fredagsgolf och på kvällen var vi bjudna till grannarna, Anniche och Christoff. Vi hade inte fått någon tid men de andra gångerna har det varit kl.6 så lite försenade eftersom vi precis kommit tillbaka från golfen knackade vi på, men övriga var bjudna kl.7    och vi fick inte vända.

Det blev naturligtvis hur trevligt som helst.

Lördag och det var tid att fira av en 75 åring + 5 dagar man, en om några månader 75 årig kvinna och deras guldbröllop, som inträffat för några veckor sedan, nämligen

  Siv och Thomas. Skål och GRATTIS.

Jättegod middag avnjöts på Greenways klubbhus. Tack Marianne för de roliga advokathistorierna du skickat till Thomas. Han underhöll oss med dem.

Söndag och vi fick besök av ängelholmsgrannar

  Mona och Klas som under tre veckor "avverkat" SA. De verkade mycket nöjda med vad de upplevt och vi som ännu inte varit i närheten av deras resprogram blev sugna att se mer av landet.

Ny vecka och nu spelas det golf.

Måndag, avslutning på tisdagsgolfen. Denna gång på Kuilsriver:

  där Sven tillsammans med Rolf, Agnes och Thomas fick ta emot första priset i lagtävlingen. Somerbosch, som hela tiden varit generösa, slog till med deras prestigevin, Kylix. Rolf avtackades för sin stora insats.

Tisdag, avslutning på fredagsgolfen, på Devonvale. Där stod kampen om vandringspriset mellan dess två herrar:

  och Olav avgick med vinsten, en tavla som Lisa och Thomas skänkt.

Lisa och Thomas, ja, dagen efter hade vi en "härlig" golfrunda med dem på Erinvale. OK, vädret var blåsigt och vissa hål regnade det och vi förlorade igen. Nu måste vi skärpa oss. Fast, på sista hålet studsade Thomas boll på en sten i vattenhindret och la sig 2 meter från flaggan medan min studsade och la sig fem meter bakom hindret. Då är det inte lätt att vinna.

Torsdag fm besökte vi Imibala, där Stefan skulle överlämna en check från sin Rotaryklubb på 40 000 rand till deras verksamhet som går ut på att till ett barn skänka 700 rand per år som oavkortat går till skoluniform och andra skolsaker för detta barn.

På kvällen var vi tillsammans med Lisa, Thomas, Kerstin och Lasse bjudna hem till Agnes och Tor. De har hittat ett fantastiskt hus för något år sedan. Fin arkitektur och underbar utsikt och dessutom inom gated area. Bara att gratulera.

Fredag åkte Sven till King David för att spela gubbagolf medan Lisa, Inger och jag åkte till Afrikas största köpcentra (ja, det sägs så). Vi tog en liten sväng om King David eftersom en bilnyckel var på avvägar.

Oj, vad vi traskade ut och in i affärer men var ändå ganska återhållsamma.   

På kvällen avåts sista-fredagen-i-månaden middag med vin på Lord Charles.

Det var vin från Waterkloof, vår nyårsrestaurang. Presentationen avlöpte mycket bättre än matserveringen till nyår. Goda viner med ett undantag. Gissa gärna, Ulla.

Jag inser att detta är helt otroligt men nu har tiden kommit då vi säger adjö till många av vännerna här nere. Känns tråkigt men samtidigt kommer det att bli lite lugnare. Igår körde Sven Rolf till flygplatsen så nu är vi stadda med två bilar. Inte så dumt.

Imorgon åker Marianne och Mats tillbaka men innan dess skall de hit ikväll för en runda bridge.

Återkommer med en, vad jag tror, lugnare, rapport senare.

Kramis