Otroligt vad tiden går fort. Nu har vi varit tillbaka lite mer än en månad och hunnit med jättemycket.

Även om vädret oftare ligger över 25 än under måste vi ju ändå markera att julen närmar sig:

Så ser det ut 1:a advent på 13 Kaapzicht Aveny och detta året utökades julprydnaderna med ...

...en platsgran. Önskemål från barnbarnen som dyker upp på torsdag tillsammans med föräldrar.

Ett visst antal julklappar är också införskaffade (kan inte avslöja för mycket. Bloggen läses).  

Lustifikationer i kolonin:

En lördag för några veckor sedan var vi ett gäng inne på Artscape Theatre i Kapstaden och besökte aidsgalan. Det var fantastiska artister som uppträde och vi hade en härlig dag och kväll där. 

Lord Charles har haft äran av två besök redan. De har verkligen ryckt upp sig. Båda gångerna har maten varit mycket bra och tillsammans med Nettlingshof viner var det bara att beklaga att december är min körmånad. 

Skall ha en överläggning med min alternative chaufför om inte Lena o Carl-Gustafs upplägg är att föredra; där kör den som tål mest.    

Hälsan då? Stackars Sven fick ont i ett knä efter förra söndagens golf och fick tom avstå från fredagsgolfen, därav ingen påfyllning i vinförrådet. Strand är INGEN dambana vilket tydligt ses i den individuella prislistan.

Sedan har vi gjort lite besök hos tandläkare, tandhygienist (ca 250 SEK), massör (140 SEK för över en timme), optiker och ögonläkare. 

Sven fick en rejäl förkylning när vi varit i Plettenberg men är nu helt återställd, i alla fall från förkylningen (se ovan angående knä)

En kväll bjöd två av grannarna, Anniche o Christoff in oss och de övriga omkringboende. Det blev några timmar med mycket prat och skratt, alltid kvinnorna i ena hörnat av bordet o gubbarna i andra. Jättekul. De är alla så trevliga.

Förra säsongen ville Eva L. sluta arrangera Sweagolf o bad mig ta över. Absolut ingen Sweagolf utan det blev istället tösagolf och består av i första hand de av oss (högst 20 st) som är här lång tid och första omgången är avverkad.

Vi spelade på Strand och

efteråt hade vi en jättetrevlig samling med mat, dryck och prisutdelning på Lord Charles.

Under denna tiden har Nelson Mandela gått bort.

I början märktes det inte så mycket. Dagen efter, på fredagsgolfen, vajade dock den sydafrikanska, svenska och norska flaggan på halvstång och det har alla flaggor gjort hela tiden fram tills idag, begravningsdagen.

Efter några dagar började skyltar dyka upp

utanför alla affärer. På tisdagen, när man officiellt tog farväl av Madiba, märktes det att det var mycket mindre trafik och människor ute. Annars är det full julrush och många turister befinner sig i trakterna nu när barnen har jullov och de vuxna semester. Många följde minnesgalan på TV:n. Under hela veckan har man kunnat följa Mandelas liv på alla SA:s TV-kanaler, om o om igen.

En av de största livsmedelkedjorna hade följande skylt framme igår, lördag.

 Medan de flesta andra hade stängt för att hedra hans minne.

Jag tror att livet nu efter begravningen kommer att återgå som det var tidigare.

Vi hörs.

Hej på er alla bloggläsare.

Förlåt att jag dröjt så länge med att informera er om att vi anlänt välbehållna och framförallt hur vi upplevde kryssningen.

Tack Lisa för din dagbok. Den är till stor hjälp eftersom jag glömde skriva minnesanteckningar efter de första dagarna.

Vi har ju haft en fantastisk sommar och höst i Sverige och med jättefina färger runt oss lämnade vi Ängelholms station.

Allt flöt på jättebra. Redan på tåget träffade vi Lisa o Thomas och sedan slog vi följe på flyget till Milano där vi sammanstrålade med Lena o Carl-Gustaf. Övernattning på hotell och buss till Genua, ända ner till skeppet, nästa dag.

Tre kryssningsfartyg vid sidan om varandra var en imponerande syn.

Vårt skepp vid kajen i Walvis Bay.

Under diverse strapatser föstes vi framåt. Lite kladd med en gulafeberspruta, bl.a

Fartyget var jättefint med överraskande stora kabiner och förvaringsutrymmen. Lilla golfbagen hade gott om utrymme under sängarna där den samsades med resväskorna.

Måltider:

Lunch intogs tillsammans varje dag i en restaurang. Här med vår kvällskypare, Jeannot från Madagaskar.

Middagen intogs på en annan restaurang och fyra kvällar klädde vi oss anständigt:

Då serverades också extra god mat.

Vår andrekypare, som var från Mauritsius. Glömt hans namn!

Numera är klädkod införd under våra bridgekvällar. Vad tycker ni om det, Ulla o Kurt, Susanne o Jan och Bittan o Bosse?

Elegant spel- och bridgerum, eller hur?

Sysselsättning:

Ja, tiden gick mycket fort. Det fanns ett entertainmentteam som höll igång från morgon till sena kvällen.

Fysiskt fanns aerobics, linedance, stretching (inside - outside = andas in - andas ut), cha-cha och något vi var flitiga besökare på:

ett mycket bra gym och dessutom på 11:te våningen med utsikt ut över fören. Några lyckades se både delfiner o valar där.

Bada gjorde vi inte så mycket. Vädret var sisådär, jättefint i Medelhavet men sedan ganska molnigt och inte särskilt varmt men blåsigt. 

Men det fanns två fina pooler och jättestora soldäck, vars solstolar snabbt uppbokades.

Frågesport var också populärt, enstaka uppe på däck men under våra sju dagar till sjöss ordnades en World Quiz där vi sex deltog som ett lag, Nepal. Det gick ganska bra. Inget Nepalpris men en flaska porlande fick vi för att vi satt oss i en duktig sektion.

 Tävlingen genomfördes i operasalongen där också kvällarnas show kunde åses.

Mycket duktiga artister, som här avtackas sista kvällen.

Hälsan:

Tackar som frågar; med oss var det toppen hela resan men vi vistades med sjuklingar. Först Thomas och två dagar senare insjuknade Lisa i influensa. De är därmed en upplevelse rikare, nämligen ett besök hos den italienske el dottore. Samtidigt med Thomas insjuknade C-G fast i en kraftig förkylning och mycket riktigt, Lena höll sig på benen i ytterligare tre dagar. Sedan blev hon också förkyld. Men de var alla tappra. Ytterst få gånger saknades någon av dem vid matbordet. Sega gubbar o gummor        

Utflykter:

VilledeFrance. Första morgon och utflykten skulle starta kl. 7. För tidigt tyckte vi alla så vi beslöt oss för en egen stadsutflykt. Hade vi vetat hur snabbt vi vaknade hade kl.7 inte varit något problem. Denna enda gång la vi till ute på redden och ankaret släpptes ner utanför vår (o även Lisa o Thomas grannhytt) kabin kl. 6. Vilken uppvaknandechock! Men vi tog en tenderbåt in till staden vid 9-tiden o strövade runt. Mycket fint.

Valencia! Jag säger bara: vi återkommer. Underbar stad. Men vi åkte först o besåg ett grottsystem i en liten båt.

Casablanca: Roligt att ha varit där, men inget jag behöver göra om. En intressant moské, katolsk kyrka och naturligtvis Rick´s café.

Agadir: Vi hade redan varit där så det fick vara. Övriga var mer eller mindre sjuka.

Dakar: Lisa o Thomas kurerade sig medan Lena, C-G o vi tog en egen taxi som under C-G:s ledning (han hade varit där många gånger i jobbet) guidade oss till presidentpalats, kyrka, parlament, mm. för att sedan avsluta på ett café i anslutning till en restaurang i anslutning till det hotell C-G brukade bo på. Många kända namn hade sina namn på plattor på väg ner till restaurangen. Känt ställe!

Walvis Bay: Härliga Namibia. Här tog vi en utflykt genom WB och vidare till Swakopfmund. På tillbakavägen stannade bussen vid de välkända dynerna:

Det var en häftig vandring/bergsbestigning. Kolla vår buss långt där nere!

Cape Town:

Oj, så vacker staden är. Berget i bakgrunden känner ni säkert igen. Taffelberget. Den gröna "kullen" framför kallas för Lion`s rump. Längst till vänster börjar Waterfront skymta och till höger om Waterfront syns en av alla stadium som byggdes till fotbollsWM 2010, Green Point.

Landsättningen av alla passagerarna fick inte högsta betyg av oss, kanske för att vi var några av de sista och Ulla o Kurt som mötte fick stå och vänta i röran av avgående passagerare o nya kryssningsdeltagare. Men tack vare deras fantastiska tålamod kunde vi äntligen....

 ...komma hem till ett helt iordningställt hus. Vår städerska hade burit ut alla utemöbler och Gail hade sett till att alla begonior var utbytta i krukorna. Det enda som var sig likt var Telkom och vårt internet. Det blev som vanligt nio dagar i otålig väntan och många besök i butiken på mallen. Men nu fungerar den och vi kan ta emot mail också  

Ja, nu är vi tillbaka och här är redan mycket hålligång. Redan innan vi reste från Sverige hade vi tillsammans med Ulla o Kurt bestämt en lillsemester i Plettenberg Bay, numera bara kallad Plett.

Dit åkte vi den 24/11 i vår nyinskaffade bil, en sträcka på ca 50 mil.

En härlig glidare. Jag har fått ta över KIA:an.

I Plett badar man i Indiska Oceanen.

Jättestarka vågor, som nästan slog omkull oss.

På eftermiddagen golf på Goose Valley. Mycket trevlig bana med ett rikt djurliv:

Träffade vi på 9:ans hål.

Träffade vi på 10:ans hål.

Träffade vi på 13:des hål. Den minsta antilopen, dik-dik. Har bara sett den en gång tidigare, i Namibia.

Nästa dag blev det golf på Pezula i Knysna, som vi också spelade på i fjol.

Min absolut sämsta runda på många år.  

Men banan var lika vacker.

Sedan fick vi skynda hem för gode vännen Peter hade annonserat kalas på sin 70-årsdag.

...och vilket kalas det blev. De hade lyckats få in minst 45 gäster i trädgården. Härligt väder, god mat o dryck och levande musik med dans bidrog till en jättetrevlig kväll.

Slut i rutan. Lovar att det inte skall dröja ett halvår till nästa gång och jag upprepar, vår mail fungerar perfekt.

Sitter hemma i Skepparkroken efter en härlig eftermiddag och kväll med yngsta dottern och hennes sambo och skall försöka erinra mig vad som hänt den sista månaden i SA.

Vi har fått ett fadderbarn till, som heter Bianca och är lika gammal som Josefin. Skall bli roligt att följa hennes väg genom skolan och kanske längre. Just nu vet jag inte så mycket om henne. Det var rektorn på skolan som valde ut henne.

Några dagar efter vår resa till Drakensbergen reste kompisarna Ulla och Kurt tillbaka till Sverige, tre veckor innan vi åkte. Det blev en avskedslunch på Majeka House restaurang, Macaroon, i Stellenbosch. God mat i härlig miljö.

Nu sattes också seglet över matplatsen på poolsidan upp och tidigare har vi fått insatt "frameless" doors på pation. Båda sakerna var ett stort lyft för huset och dess invånare.

Ja, så hade vi bestämt oss för att ha en "sista natten med gänget"- fest den 20/4 och tack vare segel och nyinsatta dörrar kunde vi lätt få plats till 18 personer.

Under seglet syns Stefan och Peter i samspråk med kvällens värd.

Bakom Inger, Agnes, Stefan, Marita och Tom kan de nya dörrarna beskådas.

Vi hade en jättehärlig fest tillsammans. Veckan därpå reste många av deltagarna tillbaka till Sverige.

Under tiden hade Hans M:s yngste bror, Thomas med fru Helena landat i Kapstaden och på måndagen kom de hem till oss och tills att de åkte vidare på onsdagen hade vi hunnit avverka flertalet vingårdar.

Här syns en vinprovning på Vergelegen. Dessutom besökte vi Waterkloof, Uva Mira, Ernie Els och Clos Malverne.

Den 26/5 - 27/5 kom en av årets höjdpunkter. Jag hade tillsammans med en golfkompis, Gunilla B, vunnit en övernattning för två personer på Mount Nelson i Kapstaden. Det är utan tvekan Kapstadens bästa och mest kända hotell och det var jääääättefint.

Entrén.

Två smeknamn på hotellet är Mounty och the Pink Lady.

Kolla sedan sviten vi fick.

Sovrummet med dörr till ...

...loungen. Och utanför hade vi en egen täppa:

Och badrummet med dressingroom skall vi inte tala om.

Andreas, svärsonen, har en bok som heter "1000 saker man skall hinna med innan man dör" (eller något liknande). En av de 1000 sakerna är att inta High Tea på Mount Nelson så det bokade jag in oss på.

Och det var i sig själv en upplevelse.

Nästa önskemål från min sida var att gå ut och dansa i Kapstaden, "kasedans"!

Det finns inget som den serviceinriktade personalen på Mounty inte kan fixa, så på kvällen väntade en flott bil på

oss ...

.. 

... och körde oss till Pigalle.

 Först en drink i baren. Kolla, dansskorna sitter där de skall och den nyinköpta skjortan är hur snygg som helst.

och panelhönan väntar på at bli uppbjuden!

Vi hade en jättetrevlig kväll, fick svänga de lurviga innan det blev för trångt på golvet och dessutom serverades jättegod mat.

Övrig tid, både fredag och lördag, turistade vi i Kapstaden bl.a genom att åka Hop on, Hop off-bussarna.

Om vi har slutat att spela golf? Nej, då! Jag har hunnit spela två tävlingar, en på de Zalze där min boll knep sista prisplats, varsin golflektion som hann utnyttjas innan hemfärd och som ställt till med lite bekymmer nu när jag skall praktisera lärdomen. Den andra var på Arabella. Resultatet var väl inte så bra för någon av oss men det är ett privilegium att få spela på en så fin bana.

En annan dag åkte vi till Devonvale och spelade en runda där med Gette och Acke och söndagen innan hemfärden spelade vi med Lisa och Thomas på Pearl Valley, även det en av SA:s högst rankade banor. Den har använts på europatouren för några år sedan och är mycket svårscorad. Bunkrar och vatten överallt.

Vädret blev snabbt mycket bättre än vad klädseln berättar.

Ja, och nu är vi hemma i Sverige och Skepparkroken igen och vi anlände till ett fantastiskt vårväder. Fredagen när vi kom var inga träd utslagna och efter 5 dagar är i stort sett allt utslaget och här är så vackert.

Bloggen återkommer när vi gått i land i SA den 11/11. Ja ni läser rätt. Vi kommer nämligen att åka ett kryssningsfartyg tillbaka. Skall bli spännande att uppleva det också.

På återseende.

Hej alla ni som väntat på ny blogg.

I onsdags när jag ringde Telcom, SA:s svar på Telia, för att stänga av telefon och nät från nästa fredag. Då stängde soporna där av nätet direkt! Gissa om jag såg ut så här   ??

Nu sitter jag hos grannen och skriver några rader men kommer att göra bloggen klar när vi kommit hem och fått igång nätet där.

I övermorgon bär det av till Sverige och vi skall landa på fredag vid middagstid.

Även om det skall bli jätteroligt att komma hem igen så (för att citera en kompis här) längtar man tillbaka innan man hunnit packa.

Ses snart.

Ja, ja det där med att hålla tummarna gjorde ni inte så bra!!  

Den förlorade finalmatchen finns att följa hål för hål på sydafrikabloggen. I korthet så blev resultatet 0-0 men jag förlorade för att Kerstin vunnit det senaste hålet. Det är bara att konstatera att jag är ingen matchspelare.

Torsdagen därpå hade vi en jättefin dag med Ulla och Kurt då vi kvitterade ut vår födelsedagspresent bestående av golfspel på Westlake och efterföljande middag på Steffanie´s. Än en gång; Stort tack för denna härliga dag.

Veckorna har gått och det har varit mycket aktiviteter, bl.a har vi varit bjudna till närmsta grannarna, Anniche och Christoff och grannarna snett över, som bor och arbetar i Joburg, Mercia och André. Roligt att lära känna sydafrikaner också. Våra nyfunna vänner, Agneta och Lars från Skanör och tidigare Vellinge, bjöd ut gänget från golfsemestern på lunch på Chelsea House. Tänk er; sitta i en fin miljö med härliga vänner och käka lunch. Kan det bli bättre? Jo, om man kommer ihåg kameran!  

Sista fredagsgolfen var på skärtorsdag. Förutom den vanliga avslutningen fick vi möjlighet att gratulera "vår" Jessica och hennes blivande man inför det stundande bröllopet på påskafton.

Och på påskafton var vi fem från det svenska golfgänget som fick uppleva ett sydafrikanskt bröllop.

Visst är de fina!

Långfredag samlades många av våra svenska kompisar hemma hos Inger och Stefan där vi hade knytkalas.

Kolla hur en sydafrikansk-svensk påskmåltid kan se ut:

Och vi lät oss väl smaka:

Som vanligt hemma hos Inger och Stefan blev det lekar mellan varven.

Och här kan ni se det vinnande laget. Kolla hur glad Acke ser ut!!   

Dagen efter, samlades ett annat gäng hemma hos Lena och Karl-Gustaf och även där var det knytkalas och påskmat. Att sill kan smaka så GOTT!

Påskdagens morgon reste sedan Ulla, Kurt, Sven och jag på "semester" till Drakensberg. Vi flög till Durban där vi hyrde en bil vars växellåda Sven fick slita med i alla uppförsbackarna.

Eftersom vi nu befann oss i Zululand, passade vi på att besöka en zuluby redan första dagen.

Här dansar de för oss.

Syns det vem som är Sven??  

Området vi besökte heter Valley of Thousand Hills och är jättevackert.

Dagen därpå var resmålet Champagne Castle men på vägen dit hann vi göra några avstickare, bl.a till ett vattenfall, som är lika högt som Viktoriafallet:

...och en avstickare för att leta upp "Memory of the capture of Winston Churchill" som vi efter idogt letande fram och tillbaka på dåliga vägar, bara för att konstatera att vi inte hittade det.

 Utsikten från vårt rumsfönster upp mot Champagne Castle, den näst högsta toppen i SA, 3377m.

Dagen därpå spelade vi på Champagne Castle golfbana och det var nog den vackraste bana jag spelat på.

Utsikt från klubbhuset över golfbanan med Champagne Castle i bakgrunden.

Dagen efter hade vi planerat en utflykt upp i bergen och till ett reservat men då regnade det (skurar) hela dagen och gissa vad vi sysselsatte oss med då...

Yes! Bridge. Vi hade redan första kvällen fått ett bord med fyra stolar ställt i en hörna av en av loungerna. Tala om service!

Sent på eftermiddagen hade vi förmånen att få lyssna på en världsbeerömd pojkkör, Drakensberg Boy´s Choir.

Nu finns en CD med julsånger här och den går bra att lyssna till även när det inte är jul.   

I väntan på insläpp. Paraplyerna tillhandahöll hotellet, två på varje rum!

Nu gick turen tillbaka till Durban, via Pietermarizburg (en smutsig, tråkig stad enligt vårt omdöme).

Vårt nya hotell låg ca 10 km norr om Durban i en fashionabel förstad, Umhlanga.

Nästa dag ägnades åt Durban, först det marina museet (borde vi avsatt en dag till), sedan en rundtur med buss och sist åkte vi upp med hissen, som går upp till toppen på den nybyggda (fotbollsVM 2010) stadium.

Ingången till hissen.

Utsikt över Durban från toppen av arenan, 106 m över havet.

Nu har vi kommit till sista dagen av vår semester och då skulle vi besöka Shakaland. King Shaka var en berömd zuluhövding och krigare och det har gått en serie på TV om honom. Då byggdes det upp flera byar och en av dessa är sparad och den kan man besöka varje dag för att se hur zuluerna levde och titta på dansuppvisning, marknad mm.

Det var ca 13 mil att köra men vi hade misstagit oss och trodde att det bara var 5 mil. När detta upptäcktes var det ju lika bra att fortsätta så det gjorde vi. Långt in i bushen och grusvägen slutade ...

... i en stängd grind!!! Med hänglås!!!

Vi, som hade spekulerat i om vi skulle vara de enda besökarna, blev stoppade eftersom 9 bussar + x antal personbilar tog all plats.

OK, efter lite förhandlande blev vi insläppta om vi lovade att inte äta, dricka eller titta på danserna. Det var FULLT. Vi fick stanna 20 minuter och på den tiden hann vi ta lite foto:

Söt zuluflicka visar upp sig.

Mindre söt zuluhövding poserar för kameran.

Ja, ja, man kan ha trevligt när man sitter i bilen också!

Kl. 22 när vi landat stod Marita på parad och transporterade hem oss och kvällen efter var vi ditbjudna på en härlig måltid. 

Återstår nu ca tre veckor tills hemfärd så kanske hinner jag med en blogg till.

Vi skall ju utnyttja två golfvinster, lunch på Ernie Els och övernatning på Mount Nelson i Kapstaden.

Hörs och syns.

Hej, här har ni mig igen. 

Ber om ursäkt. Ni har fått vänta mer än en månad på bloggen men jag hoppas att "bättre sent än aldrig".

Hoppar över alla vanliga, men ändå jättetrevliga, golfrundor vi haft på fredagar och med goda vänner.

Däremot har vi tagit en paus från tisdagsgoilfen under sex veckor men spelar de återstående två.

Lördagen den 10/2 var ingen vanlig golfrunda. Då samlades hela Namibiagänget för golf på de Zalze och en härlig lunch efteråt på Lord Charles.

Här ser ni det trevliga gänget. Stort tack till värdparet Tove och Olav.

Jag har just nu försökt lägga in bilder från min mobil (men tyvärr funkade det inte) men måste i alla fall berätta om en fantastisk upplevelse. En lördagkväll i februari åkte ett större gäng upp till Paul Cluvers vingård i Elgin. Där finns en utomhusamfiteater och denna kväll spelade en oerhört duktig (femma i världen? Hur man nu kan mäta det?) saxofonist, Andrew Young och han tolkade Beatles på saxofonerna så bra att det lät nästan som om han sjöng texten. Det var så bra så när han kom till Helderberg Nature Reserve i lördags var vi ett gäng svenskar där också.

Då skulle han spela jazz, mm. Kanske inte riktigt så bra, inte så mycket jazz, mer filmmusik som jag inte kände igen men avslutningen var nog det pampigaste jag varit med om. Han började spela Amazing Grace. Efter en stund kommer bakifrån en säckpipeblåsare, helt uppklädd till skotte (han kanske tom var skotte) och faller in i låten och som om det inte räckte, så börjar en fantastisk duktig sångare att sjunga texten till. Snacka om ståpäls. Tänk att få sitta i denna sköna natur, se solen gå ner, tillsammans med goda vänner och lyssna på något sådant. Kunde jag beskriva mina känslor så ni förstod?

Den 24/2 kom årets höjdpunkt. Marie och flickorna kom på besök. Det var på håret att det blev inställt eftersom veckan innan graserade influensan i Spånga och Josefin anlände med feber. Men det hindrade inte henne från att direkt hoppa i poolen och där tillbringade de den mesta tiden.

Men även havet lockade så det blev några dopp även där.

Varje gång de är här besöker vi Sir Lawry´s Primary School för att betala skolavgifterna för Marian, vår städerskas dotter, som är jämngammal med Linnea, och nu en flicka till, som är jämngammal med Josefin.

På fredagen skulle flickorna åka på sin första safari. Det blev till en vingård, som heter Villiera, som har lite vilda djur men planerar att skaffa fler. 

Vår trevlige guide och chaufför underhöll oss i nästan trte timmar (kanske lite för mycket för töserna) men framförallt Linnea tyckte det var både roligt och intressant. Djuren vi fick se var; många eland, zebror, springbocks, en giraff, två leopardsköldpaddor, blue cranes, en stor häger och många små, örnar, mm.

Tyvärr blev det ett kort besök denna gång men det var härligt att ha dem här.

Den veckan blev det inte så mycket golf men en 18 hålsrunda med Marie fick jag spelat. Jag njuter alltid lika mycket av att få spela med mina döttrar och ser fram emot en runda till sommaren.

På tal om golf har vi, Sven och jag, deltagit i en matchturné här. Under Svens två matcher var han magsjuk, vilket var tur för mig. Han förlorade nämligen match nr.2 och det innebar att jag slapp möta honom utan kunde vinna över Olav och skall nu möta Kerstin W. i finalen på söndag. Kan man hoppas på "hållda tummar"???

Här kommer sista men inte minsta golfinformationen:

I söndagsmorse for vi tillsammans med tre andra par på en golfutflykt till George där vi övernattade.

Söndageftermiddag spelade vi på Oubaai.

Vi startade i skönt golfväder. Lägg märke till klädseln.

Men det blev mer och mer blåst och till slut kunde vi knappt stå stilla. Banan var helt fantastisk med en underbar utsikt och perfekta greener.

Dagen efter körde vi till Knysna för att spela på Pezula.

Gänget uppställt: Vellinge-Lasse, Sven, undertecknad, Svalövs-Lasse, Agneta S, Kerstin A, Lisa H och Thomas H

Vilken bana   Var Oubaai fantastisk, var denna det i kvadrat. Den var bara en upplevelse. Låg jättefint med utsikt över havet och Knysna. Var verkligen i perfekt skick.

Sven och Lasse på tee framför en av alla sköna vyer. Obligatorisk bil utan tvekan.

Efter ytterligare en god måltid på en mycket trevlig italiensk restaurang, La Locanda, lite sömn startade hemfärden med en omväg över Mossel Bays golfbana. Betydligt bättre skick än för två år sedan då de fått greenerna förstörda av saltvatten men bättre kommer den nog att bli, hoppas jag.

Återkommer snabbare med bloggen nästa gång. Denna gången var det bilderna som var svåra att hantera.

Förra  inslaget avslutades med utflykt till Durbanville , vinprovning och lunch med Lisa , Thomas , Lars och Agneta.Nedan lite bilder från evenemanget.

Vinprovning på Altydgedacht

Lunch på Poplars

Sedvanlig fredagsgolf på Strand och tisdagsgolf på King David har varit mer och mer framgångsrik för oss båda.Mina golflektioner har nu börjat göra nytta och handikappet är nu 10 efter en runda på Strand på 76 brutto och ytterliggare en på 79.För den nyfikne finns alla fakta på sydafrikagolfen.blogspot.com.

I slutet av januari besökte vi en svenskägd vingård för picknick .Fantastiskt trevligt med ägarna som ciceroner.Deras vin heter Andreas och en låda inköptes till svärsonen med samma namn.

Bild från entren med stora ekar från slutet på 1700-talet .

Interiör från bostaden som var lika gammal som ekarna men fint moderniserad.

Ytterliggare en exteriörbild från denna fina sommarbostad med tillhörande park och vinodling.

I månadsskiftet blev vi inbjudna till en engelsk klubb i Cape town med full middag och inspektion av Gamla koloniala stilar med bla vita handskar hos serveringspersonalen.Bilder tyvärr borta av misstag.

Februari har inletts med som vanligt strålande väder , besök och golf på Cape Royal samt en introduktion till cricket där vi var 14 gubbar som med föga framgång turades om att kasta och vara slagmän.Regalverket var inte helt enkelt men lite lärde vi oss.Kast med rak arm är obligatoriskt vilket innebar axelbekymmer dagen efter hos mig och en del andra.

I dagarna har vi tagit in anbud på "frameless" glasdörrar till terassen och ett slags segel till poolsidan för att få lite mer skugga utan att krångla med parasoller och det mesta talar för att detta kommer på plats om några veckor.

Så har då jul och nyår passerat revy i den svenska kolonien i Somerset West.Underbart väder som vanligt och fantastiskt julaftonsfirande hos Acke och Gette med knytkalas dans tidvis till orkester och tidvis till nyinköpt spotify.

Vi fick också tillfälle att beundra pedantiskt omgjort poolområde och hade en trevlig julklappsutdelning med mer eller mindre välgjorda charader.Nedan finner ni bilder från folk i vimlet som ordnar julbord.

I  

Julbord i Sydafrika innehåller som ni ser alla väsentligligheter och snapsflaskorna syns inte men existerar trots det.

Mera bilder från folk i farten och fantastisk orkester följer:

Här ses värden instruera och leda orkestern.

Babs och Eva i djupa diskussioner

Efter jul påbörjades "Gubbatennis" för att råda bot på tillväxande biermuskler oc detta blev snabbt en succe med spel varje söndagmorgon under hela januari med 8 deltagare och läskande öl efteråt. Matchbilder saknas tyvärr eller kanske dessbättre.

Nyårsafton firades med god mat och tillhörande drycker som knytkalas hos oss.Halv storm rådde och markiserna fick fällas ned för fullt för att vi skulle kunna sitta på altanen.Tyvärr kom vår kamera aldrig fram men champangen smakade som den skulle och lite fyrverkeri fick vi se trots förbud pga torka och blåst.

Golf ,bridge och socialt liv fortsätter som vanligt efter helgerna och Babs och jag passade på att göra en utflykt på Kaphalvön till Klein Constantia för vinprovning och lunch på Steenbergs bistro som varmt rekommenderas.

Nedan bilder från provningsrummet.

Nedan bild från bistron

Veckan efter tog golfen sin rättmätiga del med 3 rundor på respektive Devonvale (pesionärspris 120R) , King David och Cloevelly.

Så kom då Kurt och Ulla hit och hämtades på flygplatsen 15 jan och flyttade in i hyrt hus ca 1 km från oss.Flera golf och bridgerundor har vi redan hunnit med.

Förra veckan innehöll utflykt till Durbanville ,Altydgedachtoch(alltid i minnet) och De Grendel med Lisa och Thomas som ciceroner.Lunch avåts på Poplars i DÁria och man blir ständigt påmind om den fantastik matkultur som finns här.