Hej kära familj, vänner och släktingar.

Så har då den lilla bloggen återuppstått efter att ha legat i träda sedan vi lämnade Sydafrika i slutet av april.

Vi har nu varit i vårt hus i Sydafrika i drygt två månader efter flygresa med Turkish Airways. Den var minst lika bra som tidigare resor med Lufthansa, British Airways och Virgin.

Allt i huset fanns på plats och trädgården blomstrade.

Utsikt från vår uppfart där allt blommade för fullt.

Våren här har varit fin med 20-25 grader och nu har vi full sommar.I november hade vi en stormdag som trotsade det mesta och påminde om Gudrun.En del av möblerna på poolsidan låg samlade i ett hörn(se bild nedan).

Fortfarande fascineras vi av molnen som vid blåst ligger stilla över bergen och rinner ner för dessa som nyvispad grädde.

Livet präglas som vanligt av trevligt umgänge,mer eller mindre bra golfspel och fantastisk mat inklusive vin.Golfen kan man läsa mer om på www.sydafrikagolfen.blogspot.com ,där det också finns många trevliga bilder från våra övningar.

Några enstaka priser har vi lyckats ta, men handikappet går uppåt.Det grundar sig här på genomsnittsresultat och inte som i Sverige på bästaronder.Dessutom är SSS oftast 2 slag under par-

I oktober var vi som vanligt i Hermanus för att spela golf och titta på valar på 40 ton med kalvar som diar upp till 700 l mjölk per dygn.Det är fatastiskt att man alltid får se 3 till 4 och ibland fler av dessa giganter som sakta rör sig 30 - 100 m från kusten.

Vinprovning och deltagande i Helderberg Wine Festival med bla Stefan och Ingrid  (våra vänner och grannar från Danielslundsgatan som hyrt våning i 6 veckor härnere) är en tradition som vi alla svenskar härnere deltager i.  

En utflykt i veckan till olika vi ngårdar brukar vi hinna med och nedan är vi på Morgenzon(morgonsol på african) med Lisa ochThomas.

Morgenzon med gnu på väggen

I början av november besökte vi Elgin open garden tillsammans med Lena o Carl Gustaf.Open garden innebär att privatpersoner visar upp sina fantastiska trädgårdar för allmänheten och maken till blomsterprakt får man leta efter.    

På bilderna ovan syns rosor hos Duncans och proteor från någon trädgård där ägarens namn fallit i glömska.

På hälsofronten är allt väl frånsett ett par dagars "magsjuka" hos undertecknad i oktober och en tredagars influensa hos Babs i november.Tandläkarbesök och en ny krona har installerats hos mig till stor belåtenhet och till låg kostnad.Fin service och bra omhändertagande präglar hälso- och sjukvård hos de svenskar som kommit i kontakt med den.

Politiskt är det värre med en Zuma , som ständigt figurerat i Tv och press pga korruptionsrykten och ekonomiska utsvävningar.Han blev dock återvald till fortsatt ledarskap för ANC och därmed torde en ny presidentperiod vara säkrad.Här är det regel att politiker gynnar sina egna på olika sätt när man har makt och möjlighet därtill.När man läser om olika förmåner för EU-politiker förstår man att dessa fasoner inte enbart förekommer i sk.mindre utvecklade politiska system.

Gruvstrejker i norr och lantarbetarstrejker i söder har gjort att Randen fallit och levnadsomkostnaderna blivit lägre .Detta bidrar dock till ett visst lyxliv varför kanske summan av kardemumman blir tämligen oförändad.

Närmast ser vi fram emot julfest hos vänner här med ett 20-tal deltagare liksom förra året.Till nyår väntar knytkalas och sedan kommer snart ett antal ängelholmare att anländatill Somerset West.

Babs och jag hoppas att kunna uppdatera bloggen 1 gång per månad och skulle sätta stort värde på kommenterer och inlägg.

STOR KRAM , GOD JUL , GOTT NYTT

Sven-Åke & Babs

Vid denna tiden imorgon väntar vi på att boarda för vidare transport till gamla Svedala. Känns lite konstigt.

Visst skall det bli jättekul att komma tillbaka men vi har det också härligt här och fortfarande hänger några sig kvar ytterligare någon vecka.

Väderleksrapporten har förvarnat om oväder imorgon så vi är precis klara med inflyttningen av utemöblerna från poolsidan. Det är mörkt ute, solen går ner vid halvsjutiden, men ändå 20 grader och det har varit 23 under dagen.

Förmiddagen har jag varit hos Robyn, min massör, och blivit knådad. Jätteskönt. Nu dröjer det 5 månader till nästa gång. Våra härliga grannar, Gail och Willie, är gulliga och tar hand om vårt hus under vintern och därför hade vi ett "affärsmöte" innan vi bjöd dem på ett skrovmål, bestående av 4 rätter, på vingården Clos Malverne.

 Här sitter vi på terrassen och avnjuter vår andra rätt samtidigt som vi ...

... njuter av den underbara utsikten. Ja, det stämmer, det kom några regnskurar medan vi satt där men med tak över oss kunde vi bara konstatera att regnet behövs. Det har varit mycket torrt denna säsongen.

Torrt var det inte på bordet. I menyn ingår 5 glas vin. Det ni ser är mina glas,...

... så då förstår ni vad de andra fått i sig.   

Ville ni se zebraskinnet, som inhandlades i Namibia? Here it comes:

Perfekt på plats, eller hur, Susanne?

Efter Namibia har vi hunnit spela mycket golf med blandat resultat. Devonvale är bättre än i våras men fortfarande behövs mer tid för återhämtning. Arabella, rankad fyra i Sydafrika, hade nydressade och hålade greener inför damdagen men annars jättehärlig och King David som vanligt min favoritbana med supersnabba greener.

Våra andra grannar, Lynn och Willem, hade fest i lördagskväll. Det var de "vanliga" grannarna och det bjöds på god mat och gott vin, som vanligt men varför glömmer de alltid sätta fram vatten?

Jag avslutar med en eftermiddagsbild som Sven tagit (kallas det skuggfoto) över vår infart. Beundra begonierna och bouganville (det ser felstavat ut) så jag försöker inte en gång att stava till övriga växter.

Ses i Sverige hoppas jag.

Oj, oj, oj en sådan fantastisk vecka.

Åtta sugna resenärer lämnade SW kl. 04.00 på morgonen och efter en vecka fanns underbara minnen och 157 bilder i kameran. Nu har jag valt ut en liten del och det var inte lätt. Varning! De av er som tycker djurbilder är blaha, kan börja med att stänga denna bloggen. För övriga - full fart.

Här sitter Stefan, terrorist och smugglare. Verktygen, en skruvmejsel, en KNIV och ett multiverktyg lyckades han få med sig i handbagaget från Kapstaden. Så mycket för säkerheten ombord på planen.

Här lär sig Olav och Tove vad fika innebär. På vägen till Erindi.  

Game (=vilda djur) tour där på eftermiddagen resulterade i

... två lejonhanar varav en finns här.

Mina favvisar är nu giraffer. De vill gärna posera och är så nyfikna.

Några noshörningar dök också upp...

Dessa kallas för vita noshörningar för att deras os är bred (=vid=vit). De är "snällare" än  den andra som heter svart och som finns i Etosha som vi skall besöka om några dagar.

Flera fika hanns med ...

Utanför Game tour jeepen serverades olika drycker med tilltugg.

Nästa dag for vi vidare till Gelbingen, en farm "in middle of nowhere". På farmens marker lever en stam av himbafolket som vi besökte nästa dag.

På kvällen gick vi över gårdsplanen för att intaga en jättegod elandmiddag.

här sitter vi alla åtta och njuter. Eland är den största antilopen.

Dagen efter besökte vi himbafolket. De lever nästan som de gjorde för mängder av år sedan. Nästan innebär att de har mobiltelefoner och tar "svart"-taxi när de skall hälsa på andra stammar.

Här bor bara kvinnor och barn. Deras män kommer bara och hälsar på.

De tvättar sig aldrig och smörjer istället in sig i fett och ockra. Även håret som synes. De bär djurhud närmast underkroppen och är barbröstade.

Här står Stefan, reseledare, omgiven av några kvinnor och barn. Hyddorna har träkonstruktion och kletas sedan in med någon "lera" som lätt sprickor i solen och då tätas de med PLAST.

De försörjde sig bl.a på att vi turister handlade av deras egentillverkade smycke, statyer, mm. Så efter att vi tagit foto på dem började kommersen. I vår ägo finns numera en kalabass och två armband.

Dagen efter; avfärd mot Dolomite i västra delen av Etoshas nationalpark. Denna delen öppnades i oktober för turister och var toppen. Här i Etosha körde vi runt med egna bilar. Vi besökte olika vattenhål och sådana fanns det gott om. Här följer bilder på lite av vad vi såg:

Så nära var vi en av jättarna. Kan väga upp till 6 ton.

Här var det storgruff mellan två ungtuppar. Den ene lät sig jagas iväg så småningom.

Zebror såg vi i flockar på upp till flera hundra. Här försöker en av våra bilar ta sig förbi. Vi körde mycket på grusvägar i mycket växlande kvalitet.

 Även zebror har behov av lite kel!

Är man en liten springbock eller flera får man lätt skugga även under små träd.

En flock med gnu kom till vattenhålet precis vid vår stuga i Okakuejo, Etosha. Senare på kvällen kom också två lejonhonor framsmygande. Där fanns också elefanter, black rhinos (svart noshörning), impala, mm.

Sista färden gick till Waterberg platå.

Hela reservatet ligger uppe på höjden och är 5 mil långt och 1 mil brett.

Snabb lunch innan game tour och då stod denna dikdik, den näst minsta antilopen, och åt sin lunch.

Ty värr var det fortfarande regnperiod på Waterberg - till skillnad från de övriga platserna vi besökte - så trots besök på tre olika vattenhål fann vi inte ett enda djur där men ...

... på vägen mellan vattenhålen såg vi sabelantilop. Dessutom, för långt bort för min kamera, bufflar och eland.

Sista dagen hade vi några timmar i Windhoek, Namibias huvudstad, som vi spenderade på marknaden. Då passade Sven på att inhandla ett Zebraskinn (ligger nu där du föreslog, Susanne). Då behövdes mer kontanter än vi hade sista dagen och i väntan på sedeluttag fotograferade Thomas denna hererokvinna.

Jag lärde mig att huvudbonaden skall efterlikna ett kohuvud - bra vid mjölkning uppenbarligen - och de har 10-12 underkjolar under klänningen. Skönt när det är 30 grader ute!!!

Sista fotot med gänget i Namibia. Trötta men glada över en jättehärlig resa tillsammans.

Jag känner att jag hade kunnat hålla på hela natten. Det finns så mycket mer att berätta och så många fler bilder att visa men nu skall Sven och jag kolla på nya mord i Midsomer. Tack Hans för alla trevliga kvällar.

Började skriva blogg för mer än en timme sedan men allt låste sig så nu gör jag ett nytt försök-

Sitter vid brasan och njuter för ute är det ganska kallt och under påsken har det förutom att vara kallt regnat 45 mm under två dygn. Idag har solen åter tittat fram och vädret skall bara bli varmare igen. Ointressant för oss eftersom vi drar till namibia kl. 04.30 imorgon.

Påsken har förflutit i härliga vänners sällskap. Långfredag spelade vi bridge med Lena och Carl-Gustav tils de skulle köra till flygplatsen för att hämta yngste sonen och hans flickvän.

Påskafton knöt vi ihop mat, dryck, lekar och frågesport hemma hos Inger och Stefan.

Igår samlades vi för 8-mannamasters hos Eva och Hasse. Först god mat och bridge, sedan Masters med betting och då hade också Eva och Göran anslutit sig.

Idag spelade vi golf med de senare och åt sedan mycket sen lunch på Somerbosch.

Nu är packningen avklarad och sängen väntar snart men först Fancourt:

Måndag: Tidig avfärd med Agnes och Tor. 18 hålsinspel på Montagu, den klart vackraste banan. Kolla!

Sven på väg till sitt utslag.

Drink, information och middag på kvällen.

Nästa dag var vår stora dag. Vi spelade scramble och jättebra och efter första dagen låg vi på första plats = ETTA!

Det hade vi inte väntat oss.

På kvällen bjöds det på middag på La Cantina.

Nästa dag skulle vi spela på Links, rankad etta i Sydafrika (Montagu tror jag är rankad sjua). Lagen seedades så vårt lag, Svansjön, skulle gå ut sist. Vi anlände i hotellets bil och ...

... röda mattan var utrullad.

Links var inte att leka med. Bunkrar utplacerade just där Sven skulle landa sin drive, allt som inte var fairway var högt gräs och greenerna MYCKET hala.

Här var fyra caddies obligatoriskt och dessutom hade varje lag en markör, alltsomallt 9 personer traskar runt.

På Montagu behövdes bara två caddies per boll. Det var betydligt behagligare.

Här syns folkvandringen. Överst i bilden syns ägarnas "lilla" feriehus.

Nej, det gick inget vidare för oss på Links så vi slutade på 7:de och sista plats totalt.

Bättre gick det för kompisarna Eva, Hasse, Cathrine och Ulf som efter att legat på sista plats första dagen slutade på andra plats och ...

Här skulle jag haft en bild av dem med priser men den bilden har blivit halverad vid nedladdningen.

På kvällen var det bankettmiddag med prisutdelning.

Mycket trevligt arrangement och fantastiska priser.

Sedan måste Ulla och Kurt få gissa; Varifrån kommer denna bild?

Svar följer i nästa blogg om jag kommer ihåg det för nu bär det av till Namibia.

Ja, även paradiset behöver vattnas. Natten mellan torsdag och fredag kom regnet. 22 mm. Avslutningen på fredagsgolfen blev också blöt - uppifrån - regn och blåst under 7 av hålen. Dessutom kom kallare väder med morgontemperaturer på 14 - 17 grader. Nya kaminen premiäreldades i fredagskväll. Sååå mysigt.   

Annars har allt löpt i gamla fotspår sedan förra bloggen. Vi har haft traditionell matjésillfest och 8-mannabridgen här, varit bortbjudna till trevliga vänner. Det har spelats golf på tisdagar på King David med lunch på Somerbusch efteråt, fredagar på Strand, damgolf på Arabella (härlig bana), Sweagolf på Erinvale och med kompisar på olika banor. 

Något unikt under denna tiden var ett besök på Solms Delta som vännerna Siv och Thomas tog oss med på. Detta är en vingård där man funnit spår av befolkning sedan stenåldern och gjort ett museum om vad man funnit och om folkslag förr i tiden. Jätteintressant. Vi fick med oss en "tidning" där man i lugn och ro kan läsa om samma saker som museet skriver om. Dessutom ordnas guidade turer, arkeologiska, historiska och om vingården och dess odlingar, som är mer än vin. Tack snälla Siv och Thomas för en underbar onsdag.

Dagen avslutades med en härlig picknick, inköpt på gårdens restaurang.

Efter en golfrunda med vännerna Marita och Peter i perfekt golfväder, sol och 22 grader är det dags för oss att stänga ner huset några dagar för imorgon beger vi oss till Fancourt med första stopp på Georges GC. Tisdagen och onsdagen skall vi spela finalen (världs-?   ) i Qscramble på Fancourts Montagu course och Links. På torsdag är vi tillbaka och då hoppas jag det blir en rapport för på nästa tisdag drar vi igen och denna gång blir det en vecka i Namibia med 6 vänner.

Har hört att våren kommit och gått i Skåne. Håll ut snart kommer the swallows igen.

Tiden går fort och nu har töserna varit tillbaka i Stockholm i en vecka. Men innan dess hann vi med mycket.

Fredagkvällen var det tid för det årliga "Starlight Classic" på Vergelegen och liksom de andra åren var Richard C. dirigent och det med den äran. Utsålda hus både fredag och lördag.

Nästa dag avverkades den utlovade minigolfen och därefter...

... ett dopp i havet. Kul med vågorna. Tjejerna ville inte gå tillbaka.

Dagen efter, söndag, for vi till Paarl, närmare bestämt till Fairview först. Medan Marie och Sven testade vin (hoppas att du blev nöjd Andreas) testade småtöserna ost. De smaskade på trots att de inte äter ost i vanliga fall.

Fairview är också känt för ...

... sitt gethöghus, som bebos av två getter.

Dagens mål var på begäran ...

... en krokodilfarm och kolla modiga tjejer:

Farmen har här ca 1000 st och på en uppfödningsfarm ytterligare 4-5000 st-

Sedan måste det ju tränas golf när man besöker mormor och morfar.

De fick varsin putter och varsin järn-7:a och tyckte att det var kul att stå på Vodacom och slå ut bollar och att putta.

Sedan blev det sista dagen för denna gång hoppas vi alla. Då togs det farväl av älsklingsleksaken, ...

... våran pool. Vi hade fint väder hela tiden och oj, vad de har badat.

Tre dagar efter att de åkt fick vi besök av Ninni-Marie.

Det blev en häftig start för henne. Planet landade kl.6 och efter frukost och uppackning for vi till Uva Mira för att prova vin och njuta av utsikten. Lunchen avåts på Clos Malverne, först lite bubbel, sedan en fyra-rätters med nytt vin till varje rätt. Där träffade vi Gette och Acke och det visade sig att deras dotter är kompis med Ninnis döttrar.

Prata om den lilla världen. Det blev sänt foto direkt hem till döttrarna.

Efter besök på Mallen förbereddes picknickmat för på kvällen for vi (inte så långt) til helderberg Nature Reserve för att lyssna på jazz.

Orkester och folkhav, dock inte i närheten av det på Vergelegen fredagen innan.

En äldre, glad herre uppförde en spontan solodans och fick med några till.

Det har inte blivit, av förklarliga skäl, så många golfbilder men när Ninni ägnade sig åt att utforska Kapstaden körde Sven och jag till Milnertons golfbana och därifrån har man en fantastisk vy över ...

...Taffelberget.

Idag, tidigt på morgonen, for Ninni vidare till Maputo och igår for vi via Bettys Bay och pingvinkolonin till Hermanus, som är välkänt som valskådningsplats. Inga valar i sikte (de har sommarlov på Antarktis) men väl ... säl skulle jag ha visat. Bilden borta   . En klippa med minst 8 sälar på.

Nåväl det blev en god lunch på vilt carpaccio, alldeles ute vid havet

Kvällen avslutades med Kingklip på Harbour Light, en restaurang i hamnen i Gordon´s Bay.

Mycket nytt är på gång. Häng med.

---men tyvärr inga från viltsafarin. Malin har bilder i sin kamera och vi glömde överföra dem och nu har de åkt tillbaka.

Det innebar att jag kunde ta kameran med mig till damtävlingen på de Zalze. Det var en bästboll som jag spelade tillsammans med Lena och oj, vad vi kompltterade varandra bra. Det slutade på 45 p och på motsvarande tävling på Hermanus vann de på 45 p. Gissa om vi var spända på prisutdelningen. Trean hade 42 p , tvåan och ettan hade 45 p och här tillämpas "count-down" vilket innebär att bäst på de sista 9 räknas. Vi hade 23p in och de andra 24p.  

Det blev varsin ryggsäck istället för en finalplats på Fancourt, två golfbagar och två orkidéer. På bilden ses förutom Lena och jag damkommittéens ordförande och Sally Little, en helt härlig kvinna som har spelat på LPGAtouren många år.

Men jag tog igen det på fredagen. Vilken härlig känsla.    Jag krossade Strands golfbana, gick på 80 slag och fick 47p och ett par nya golfskor (mitt avtal med Sven-Åke när jag slår honom brutto).

En superglad vinnare tillsammans med tävlingsledningen.

Och vem dök sedan upp dagen efter?

Jo, Linnea och Josefin och mamma Marie.

De stormtrivs och naturligtvis är det poolen som drar mest. Oj, vad de kan simma, mest under vattnet.

Här flyter Linnea omkring.

...och här kopplar Marie och Josefin av med dataspel medan Linnea jobbar hårt med skoluppgifter.

En kväll fick vi besök.

Kolla! Den sitter på terrassdörrens utsida.     

Ett återkommande önskemål för småtöserna är att få se fågelshowen på Spiers, så också detta året. Det är deras tredje besök där men precis lika uppskattat.

Här sitter ugglan på Josefins mössa medan Linnea klappar den. I bakgrunden sitter vännerna Inger och Stefan som också har besök av dottern och hennes familj. Trodde ni det var jag som satt där. Inte så konstigt! Här finns många som kallar Inger för Babs (Inger har kommit hit senare än jag) och efter min framfart på golfbanan förra fredagen blev Inger gratulerad när hon på lördagen var på marknaden.

Hela familjen, utom fotografen, samlad framför sekreterarfågelns bur.

Nästa dag fick jag den fantastiska glädjen att få spela golf med mina döttrar. Det var många år sedan och vi hade en fin runda tillsammans och som jag hoppas att vi kan få till sommaren igen. Malins rygg har skött sig med den äran under både flygresan och här nere vilket känns så skönt för oss alla.   

Efter genomförd golfrunda. 

Dagarna går och tyvärr alltför fort och det har blivit onsdag och tid för Malins och Mazens sista dag i Sydafrika för denna gången. Det blev avskedslunch på ...

...Somerbusch, som känns igen bl.a för deras dalmatiner/grand danoishundar. Linnea och Josefin utfordrade dem med rester av maten.

och så här allvarstyngda ser de hemvändande ut. Vi har haft en fin tid tillsammans och hoppas att de vill komma på fler besök till oss.

Dagen efter åkte vi kvarvarande fem till en skola som ligger mitt i en kåkstad. Där går vår städerskas dotter och vi sponsrar hennes skolgång. Småtöserna fick besöka klassrum och se hur fint alla gick på led när de skulle från ett klassrum till ett annat och när de väntade på maten ute på skolgården.

Här står Linnea med Marian på skolgården. Alla har ju skoluniform här.

Imorgon är det tid för nästa önskemål, besök på krokodilfarmen.

Så har då äntligen Malin och Mazen anlänt till vårt fina Sydafrika.

Men innan dess hann vi köpa och jag få -

en KAMIN. Nu undrar om vi är riktigt kloka   Kanske tål att tänka på men vi hade kallt om kvällar, nätter och  morgnar under flera veckor i våras och jag frös. Köpet gick snabbt, på torsdagen var vi i butiken, på lördagen kontaktade jag installatören och på tisdagen var den inköpt och monterad och här ovan ser ni en lycklig Babs. Det blev en Valentin-present    Tack för att jag fick köpa kaminen,älskling.

På tal om Valentin så användes den kvällen till en härlig måltid på vingården Avontour, tillsammans med många vänner.

Det blev damsida och herrsida och vi serverades, som vanligt, jättegod mat.

Dagen efter kom Malin och Mazen, trötta efter den långa resan, särskilt Malin som också var superförkyld.

Men efter en natts vila och fint väder försvann snuvan i ett nafs.

Redan nästa dag blev det promenad utmed stranden, sightseeing i området och besök på mallen.

Hela lördagen ägnades åt Kaphalvön med första stopp på en vägmarknad där Mazen inköpte en tuff hatt.

Här fotograferas utsikten vid Chapmans Peak.

Sedan bar det av till Cape Point och därifrån gick Malin, Mazen och Sven till Godahoppsudden.

Här är vi högst uppe på Cape Point och till höger syns False Bay och till vänster Atlanten.

Och här har de kommit till Godahoppsudden.

Djur av flera slag lyckades de träffa på under dagen, babianer, eland, strutsar, mm. Och som avslutning på dagen åkte vi till pingvinerna på Boulders Beach.

Igår besökte de Kapstaden och tillsammans åt vi middag på City Steakhouse när vi hämtade dem på kvällen.

Idag är Sven, Malin och Mazen på en Game reserve, en dagstur, medan jag skall spela damgolf på de Zalze med några väninnor.

Mer rapport nästa gång om vildsafarin.